Stjernor och menniskor

MINIATURMÅLNING AF VERLDSALLTET.

Jag har nu berättat läsaren om solar, som i de praktfullaste färger lysa med eget ljus; och hos mången uppstår kanske den tysta frågan, om icke dessa gigantiska-verldskroppar också omkretsas af mörka planeter, åt hvilka de gifva ljus, värme och lif, såsom fallet är i vårt solsystem. -- Härpå må fantasien svara; vetenskapen skall evigt förblifva svaret skyldig. Från dessa fjärran rum tränger ingen lånad stråle ned till oss; och skulle än jättemassor vända sig kring solar utan att sjelfva vara lysande, så skola dessa verldar förblifva evigt osynliga för oss. Väl uppflamma här och der i verldsrymden klarare strålar och förut osedda stjernor uppstå, kända stjernor förändra sin glans och andra slockna fullständigt för ögat; men detta allt är företeelser, hvilkas orsak måste sökas i stjernorna sjelfva, oberoende af deras omgifning. Sålunda såg den berömde astronomen Tycho Brahe år 1572 den 11 november i stjernbilden Cassiopea, på en plats, der han förut sett blott helt små stjernor, plötsligt en ny, klar stjerna. »När jag», så berättar han, »återvände från mina resor i Tyskland till de danska öarne, stannade jag en tid (för att vederqvicka mig efter hoflifvet) i det förtjusande belägna, forna klostret Heritz-wadt hos min onkel Sten Bille. Jag brukade först på qvällen lemna mitt kemiska laboratorium. När jag nu, utkommen i det fria, enligt min vana riktade blicken till det för mig så välbekanta himlahvalfvet, såg jag till min obeskrifliga förvåning nära zenith i Cassiopea en strålande fixstjerna af aldrig skådad storlek. I mitt upprörda tillstånd ansåg jag mig icke kunna sätta tro till mina egna sinnen. För att öfvertyga mig, att det ej var någon synvilla, och för att få saken intygad af andras vittneabörd, utkallade jag mina arbetare ur laboratoriet och frågade derjemte alla förbifarande landtman, om de likasom jag sågo den plötsligt uppflammande stjernan. Sedermera erfor jag, att i Tyskland formän och andra personer af allmogeklassen först gjorde astronomerne uppmärksamma på deri ovanliga företeelsen på himmelen; hvilket, liksom vid den tidigare ej förutsagda kometen, ådrog de lärde mycken smälek.»

Stjernor och Menniskor. 5