Sida 175
Häfte 14 – 9 april 1921
"6 APRIL 1921
VECKOUPPLAGAN, HAFT. 15
175
y
RESULTAT FRÅN PROVELDNINGAR I CENTRALVÄRMELEDNINGSPANNOR
UTFÖRDA AV STOCKHOLMS GASVERK.'
Av ingenjör K. Lidberg.
Sedan ganska många år tillbaka har huvuddelen av den oks, som Stockholms gasverk tillverkat, gått till centralärmeledningar. Det var därför naturligt, att valet av gnssystem för senaste utvidgningen av Värtagas verket Kulle röna inflytande härav och detta så mycket mer, om det redan fanns ett ugnssystem, som gav en porös ch lätt koks särskilt lämplig till hushållsbränsle i kamier, kakelugnar och spisar. Att den produkt, som tillerkades i de redan befintliga ugnssystemen, ej var fullt onkurrenskraftig i jämförelse med importerad tyngre koks, anligen engelsk maskinladdad retortkoks, hade under e senaste åren i viss grad gjort sig gällande, och fram- 'ädde detta ännu tydligare, när s. k. westfalisk gjuterioks kom i marknaden. Enda skillnaden mellan den imorterade engelska och gasverkets koks var att tillskriva 1-vikten, som var högre för den engelska importkoksen, ledan då stod det tämligen klart, att ett ugnssystem måste äljas, som gav tyngre kvalitet, än som hittills tillverkats, ien frågan var, om man skulle gå ett steg längre och å in för kammarugnar, som kunde ge en koks vad tät- ,et och hållfasthet beträffade fullt jämställd med den s. k. juterikoksen. För utrönande av denna vitala fråga och ör att få del av de erfarenheter man på detta område linnit utomlands undersöktes förhållandena på ort och tälle i Tyskland. Där hade nämligen under många år >n skarp strid stått mellan gasverkskoks och den från koks¬
koksen föredrogs framför den lättare. Orsaken härtill var i främsta rummet, att på grund av den tyngre koksens större värmemängd per volymenhet en magasinsfyllning med denna koks räckte längre tid än samma fyllning med gasverkskoks. Även framhölls, att gasverkskoksen gav större koloxidförluster än den tyngre koksen. Det visade sig emellertid föreligga ganska oklara begrepp om orsaken härtill liksom om de fordringar, som borde åsättas en god värmeledningskoks. Anledningen härtill var i främsta rummet, att denna fråga var synnerligen litet teoretiskt utredd. Detta föranledde därför Stockholms gasverk att bygga en provningsanläggning i och för närmare studium av dessa spörsmål och för att om möjligt fastställa de fordringar, som borde åsättas koks, avsedd för centralvärmeledningspannor.
Provningsanläggningens utseende och anordningar framgår av fig. i, 2 och 3. Anordningarna beträffande provningsanläggningen voro utförda i samråd med ingenjör W. Dahlgren och doktor Klas Sondén, vilken senare även vid liera tillfällen konsulterades beträffande provens utförande. Provpannan utgöres av en sektionspanna av gjutjärn av märket Strebel, avsedd för varmvatten med 10 m2 eldyta. Pannan har s. k. övre förbränning, dvs. rökgaserna få passera genom hela koksmassan, innan de gå ut i kanalsystemet, som de lämna genom en gemensam rökgång vid botten. Pannan A är monterad på en våg, avläsbar på
Fig. 1. Värtagasverkets provningsanläggning
Fig. 2. Värtagasverkets provningsanläggning.
>erken levererade hyttkoksen ifråga om avsättningen för -entral värmeledningar, och kunde det därför förväntas, att erfarenheter förefanns på detta område. I stort sett fick nan det intrycket, som ju även förutsetts, att den tyngre
1 Föredrag å avdelningen för Kemi och bergsvetenskap d. io nars 1921.
o 1 kg motsvarande av dess belastning. \ arm-
’ 0 20 000
vattensystemet, som är väl isolerat, är anslutet till en s. k. »Topsy» -kylare, B, där varmvattnet fick avlämna sitt värme. Pannan och vattenrören äro rörligt förenade medelst två st. kvicksilverlås -- likaså pannan och rökkanalen medelst
*
1
Källa: Internet Archive ·
