Teknisk tidskrift 1921

494

T E K N I S K TIDSKRIFT

24 dec- 1921

lagt de största förtjänster; han beskriver 1890 en apparat vilken i sig förenar de flesta drag, som vi nu möta i moderna apparater: bilderna tagna på filmband, som ryckvis frammatas, tillräckligt antal exponeringar tagas per sekund, m. m. Han avsåg dock med denna konstruktion blott vetenskapligt arbete, ej nöje.

2 : Halvvägs i förflyttningen. 3 : Stillaståendeperioden.

positivet som skall förevisas flera gånger varje dag under månader.

De anordningar, som härtill användas, äro i huvudsak av fyra olika typer.

1. Ett tandat hjul, vilket griper in i filmens perforation och periodvis erhåller en viss vinkelvridning.

Denna åstadkommes på två olika sätt. Vanligast är

Fig. 3. Gripare — den försterliknande linjen visar spetsarnas

rörelse.

Detta var däremot fallet med Edison' s ett halvår senare publicerade, men först längre fram mera bekanta apparat, kinetoskopet (eller, i samband med fonografen, kinetografen). Dess närmaste föregångare är en konstruktion av Frieze-Greene, men Edison inför två mycket viktiga nyheter: ett litet bildformat, det nu allmänt antagna, som möjliggör ett stort antal bilder med måttlig kostnad, och perforationen, dvs. utstansandet av hål i bildbandets kanter, varigenom dess frammatning underlättas och kontrolleras. Dock var hans konstruktion endast avsedd för subjektivt betraktande.

Det blev bröderna Lumiére, som lyckades till en praktisk apparat förena alla de olika drag, som tid efter annan framträdt, och giva dem en tekniskt genomarbetad konstruktion, gående ut på det objektiva betraktandet i projektion. Det var endast i denna form, som apparaten kunde få större betydelse, och om än den Lumiére’ska apparaten ej innebär någon genomgripande nyhet i idéer, är det dock den, som var den första verkligt användbara kinematografen.

De apparater som numera användas, äro i stort sett analoga med vanliga kameror och skioptikon, med undantag av mekanismen för filmens ryckvisa frammatning. Vi skola därför tillse de olika metoder, som därvid komma till användning; senare deras användning i de kompletta apparaterna.

De fordringar, som måste ställas på konstruktionen, äro att minst 16 gånger i sekunden bildbandet skall matas från en på tusendels mm exakt liten sträcka, och därpå stå absolut stilla. Samtidigt får den ömtåliga filmen varken, mer än absolut nödvändigt, slitas på ytan eller rivas sönder i de genom perforationen försvagade kanterna. Dessa fordringar måste uppfyllas såväl i upptagningskameran som i projektionsapparaten; skarpast dock i den senare, under det att växlingshastigheten i den förra är likgiltig, blott exponeringen far sin tid och filmen då står stilla. Även slitningen betyder mindre för negativet, där filmen en gång passerar upptagningsapparaten, och sedan blott användes för ett antal kopieringar, men mycket för

med drivskena för intermittent frammatning av perforerad film.

ett på hjulets axel fästat malteserkors, i vilkets armar spalter äro upptagna; i dessa griper en tand, anbragt i periferien av en kontinuerligt roterande rund skiva in. Mot dennes periferi stöder sig malteserkorset under större delen av dess rotation. Då tanden griper in, får korset möjlighet att vrida sig genom en på skivan anbragt urtagning, fig. 1 . Denna mekanism ger således såväl en exakt bestämbar, hastig förflyttning som ett väl garanterat stillastående under mellantiden. Genom ökande av antalet armar på korset eller genom flera sådana anordningars kopplande efter varandra kan man införa olika växlingsförhållanden. Även i andra avseenden finnes utvecklingsmöjligheter.

Ett annat sätt att giva stifthjulet dess periodiska rörelse anger den i fig. 2 visade anordningen, där hjulet A under större delen av F;s omlopp står stilla, men under övergången (vid /) mellan de två ledskenorna frammatas.

2. En helt annan typ är griparen, en gaffel, med två eller flera tänder, vilken av någon excenteranordning föres fram mot filmbandet, så att tänderna gripa in i perforationen, sänker sig och medför filmen, dragés tillbaka, höjes, sedan åter griper in etc. (fig. 3). Konstruktionssvårigheterna ligga här dels i att finna en lämplig form för att överföra drivaxelns

i

Fig. 4. Slagarm (arbetar oberoende av perforering).

5. Friktionsskivor, oberoende av perforation.

roterande rörelser till den beskrivna, dels i att ordna ingreppet i perforationen, så att denna i möjligaste mån skonas.

3. En annan arbetsmetod bortser helt från användande av perforationen, och använder i stället en arm, vilken rör sig i en tämligen vid cirkel och därunder på en del av