Teknisk tidskrift 1921

26

TEKNISK TIDSKRIFT

22 jan. 1921

och en man åstadkommer, genom att draga handtaget, en intermittent rotation hos slipstenen. Detta torde vara det ursprungligaste sättet att sätta igång ett roterande verktyg, och det är naturligt, att endast den ena delen av den härvidlag uppkommande fram- och återgående rotationsrörelsen

Fig. 15. Slipmaskin hos sarterna.

kan fullt utnyttjas, under det att den andra delen av samma rörelse sker blott för att bringa verktyget i ett nytt utgångsläge. Det ursprungliga vid denna anordning består framför allt däri, att man förutom det högst oekonomiska sättet att uttnyttja arbetskraften tager två människors arbete i anspråk vid slipstenen, nämligen en för att sätta igång slipstenen och den andra för att utföra den egentliga slipningen.

Ett betydligt framsteg låg redan däruti, att man lärde sig använda bågsträng som drivanordning för en roterande axel för att spara en av de båda personer, som annars skulle behövas. Av fig. 1 6 finna vi, att en enda man kan lörsätta axeln i rotation, under det han samtidigt är i stånd att utföra svarvningsarbetet. Figuren visar en svarvstol hos sarterna. Arbetaren för med sin högra hand bågen, vars sträng är lindad om axeln. Med vänstra

Fig. 16. Svarvstol hos sarterna.

handen styr han svarvjärnet, som utför det egentliga arbetet. Hela arbetsordningen är härvid ytterst primitiv, och det är knappast tänkbart att man kan undvara någon enda del av densamma. Ett enda undantag härifrån är bågen, som redan representerar en mera utvecklad typ,

i det att den i ena ändan är försedd med en säregen anordning, varigenom snörets spänning låter sig regleras. Något ovanför ena ändan sitter nämligen en liten pinne med led vid bågen och kring denna pinne är snöret omlindat. Den arbetande, som med handen håller i bågens ena ände och samtidigt fattar om pinnen, kan nu genom att trycka ihop handen eller genom att giva efter reglera snörets spänning på ett bekvämt sätt. Dylika reglerbara bågar för igångsättning av borr- och svarvanordningar samt andra små roterande maskiner återfinnas utbredda i hela Mindre Asiens mera kultiverade delar och till och med i de europeiska Balkanländerna.

Ännu ett steg framåt gjorde man genom att omgestalta drivanordningen så, att redskapet kunde hållas igång med fotterna, emedan därigenom mannens båda händer kunde få användas vid utförandet av själva arbetet. Man skulle nu kunna tänka sig den utvecklingen, att båda ändarna av drivsnöret förbindes med var sin trampa. Vid utvecklingen av den europeiska tekniken togs icke detta steg, utan man använde bara en enda trampa, under det att andra änden av snöret fästes vid en fjädrande stav. Konstruktionen med två trampor däremot framträder i Kina, och i fig. 17, en annamitisk teckning, se vi en kines, som

Fig. 17. Kinesisk drivanordning Fig. 18. Koreansk krukmakarmedelst trampning. skiva.

med två trampor förbundna med varandra, med ett från axeln gående snöre sätter i rörelse en roterande anordning.1 Det är verkligen intressant att iakttaga, hur primitiv anordningen verkligen är, i det att tramporna icke äro fästade vid själva maskinen utan vid arbetarens stol, varigenom enhetligheten i konstruktionen fullkomligt upphäves.

De hittills omnämnda anordningarna äro typer, som på grund av sitt primitiva utförande och sin intermittenta rörelse icke stå i omedelbart sammanhang med hjulkonstruktioner, vilket däremot blir fallet så snart man kommit fram till en kontinuerlig rotation. Särskilt bör omnämnas en utföringsform, som är svår att analysera och som därför icke står i fullt tydligt sammanhang med den fortskridande utvecklingen. Det är den i fig. 18 visade enkla

1 Bilden är ritad av en annamitisk tecknare och är hämtad från ett verk av Flenri Oger, »Technique du Peuple Annamite» Hanoi und Paris 1909 — 1910- I texten finnes tyvärr ingen förklaring till denna bild, så att man kan ingenting säga om vad den arbetande egentligen har för sig. Men sannolikt är det här fråga om en anordning för slipning eller polering.