Sida 25
Häfte 1 – 8 januari 1921
TEKNISK TIDSKRIFT
■'
VECKOUPPLAGAN
22 JANUARI 1921
Redaktör: HJALMAR ANÉR
51 ÅRG. HAFT. 3
INNEHÅLL: — Maskinteknik hos utomeuropeiska folk, av Dr-Ing. Hugo Horwitz. — Explosionsolyckan vid Grycksbo den 28 februari 1 9 20. — Ekonomisk översikt. — Tekniska föreningar. — Notiser. — Litteraturförteckning. — Sammanträden.
Sammanträden Inom Svenska Tcknoiogförenlngen:
AVDELNINGEN FÖR VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST, måndagen den 24 jan. 1921 kl. 7,30 e. m. Progr. å sid 36.
Centraltryckeriet
Stockholm 1921
MASKINTEKNIK HOS UTOMEUROPEISKA FOLK.
Bidrag till teknikens historia.
Av Dr=Ing. Hugo Horwitz.
(Forts. fr. sid. 19.) deras uppkomst är olika. Har rotationsrörelsen en gång
Rotationsrörelse och vevanordningar.
grenermaskinen både den indiska formen med skruvhjulsutväxling och den kinesiska med dubbel drivanordning (för hand och fot) ger oss redan en föreställning om vad som vi enligt vanligt språkbruk benämna maskin. Merendels sammankopplar man därmed föreställningen om kugghjulsutväxlingar och om vevmekanismer, men framför allt fordran på rotation.
Om vi kunna använda begreppet mekanism, ja, kanske till och med maskin med en så allmän definition som möjligt på dessa ord, även för konstruktioner, som avse rörelser utan rotation, så har likväl allmänna språkbruket fört med sig, att man så snart man föreställer sig en maskin, ovillkorligen tänker på rotation. Denna vanliga terminologi motsvarar härvid fullkomligt den stora betydelse, som man bör tillmäta uppfinningen av rotationsrörelse för hela den tekniska utvecklingen.
Här skola vi icke ingå på en utförlig utvecklingshistoria beträffande rotationsrörelse, utan endast framhålla, att teknisk rotation, dvs. rotation av system kring en i lager gående axel, inskränker sig till kontinenten Europa- Asien, vartill kommer den till Medelhavsområdet hörande nordliga delen av Afrika. De öviga världsdelarna ha icke kommit så långt, att de gjort denna betydelsefulla uppfinning. De hava för övrigt ej heller ända till dess deras länder upptäckts av européerna övertagit den från annat håll, och därför blev för dem den tekniska utvecklingen liggande i sin linda. Sedan de emellertid kommit i kontakt med de nutida kulturfolkens högt utvecklade teknik, håller hela den primära kulturen på att snabbt försvinna och särskilt efter den storartade utvecklingen av nutida trafik, ersättas de gamla ursprungsmetoderna hastigt med moderna. Detta betyder, beträffande naturfolken, att kontinuiteten i den tekniska utvecklingen helt och hållet avbröts: den gamla tekniken utvecklades icke vidare utan den ursprungliga materiella kulturen söndersplittrades och ersattes med en annan, som vid de primitiva folkslagens ståndpunkt helt visst icke alltid burit god frukt.
Det ursprungligaste av människan uttänkta redskap med rotationsrörelse är med största sannolikhet vagnshjulet, och det är i varje fall märkvärdigt att man alltid kan påvisa förekomsten av vagnshjul, krukmakarskiva, svarv och handkvarn i samma trakter, om ock ofta tiden för
blivit uppfunnen, så gällde det vid dess användning för arbetsändamål, dvs. vid första uppfinnandet av »maskinen», att konstruera en bekväm och kraftbesparande drivanordning, som gjorde det möjligt för människan, vars lemmar tyckas lämpade för fram- och återgående, dvs. intermittent rörelse, att sätta i gång en roterande mekanism. Det intressanta härvid är nu, att denna omsättning av rörelsen lyckades väl och att vi hos åtskilliga typer av tekniska konstruktioner, som ännu äro i bruk, noga kunna iakttaga utvecklingen härav.
Betrakta vi olika arbetssätt hos människan exempelvis sågning, hyvling, klippning osv., så finna vi, att alla dessa rörelser utföras intermittent, men att den ena delen av de fram- och återgående rörelserna utför själva arbetet, under det den andra däremot återför redskapet till utgångspunkten, och att man alltså därvid arbetar rätt oekonomiskt. Genom denna fram- och återgående rörelse införes en viss rytm i arbetet, och det är särskilt att nämna, att etnologer och psykologer under de sista åren ägnat särskild uppmärksamhet åt studiet av detta rytmiserade arbete. Ty hos de flesta primitiva människor befordras arbetet genom vissa hjälpmedel att hålla takten. Hit hör klappning i händerna, trumning och framför allt de många vid arbetet förekommande sångtakter, vilka man i stort antal samlat under de sista årtiondena och studerat närmare.
Bland de mänskliga arbetssätten finns det likväl ett, som till följd av sin natur icke är tänkbart utan rotation. Det är borrning. Här möter oss en rotation och det förra slaget av rörelse, som vid annat arbete förekommer, nämligen den fram och återgående rörelsen, hoppar man här över. Visserligen användes även härvidlag i början en intermittent rotation och utförandet av rörelsen överfördes från de vanliga borrverktygen, som vi i detta sammanhang icke närmare ingå på, till maskinell borrning.
Fig. 15 visar oss en slipsten hos sarterna. Detta folkslag är av iransk härkomst och hör till den arbetssammaste folkstammen i Turkestan. Visserligen hava de stundom övertagit europeiskt arbetssätt, men dessutom i många stycken även bevarat gammal teknik och gammalt arbetssätt. Av figuren se vi, att slipstenen är fästad på en axel, som går i två lager. Kring axeln har man lindat ett snöre flera slag. Ändan av snöret är försedd med ett handtag,
Källa: Internet Archive ·
