Sida 306
Häfte 28 – 16 juli 1921
306
TEKNISK TIDSKRIFT
9 juli 1921
VATTENRENINGSANORDNING FÖR DEN STÖRRE SIMHALLEN I CENTRALBADET, STOCKHOLM.
I anslutning till artikeln i häftet nr 22 av tidskriften angående engelska inomhusbad och meddelandet i en not till densamma om, att en liknande vattenreningsanläggning användes i Centralbadet, torde följande förtjäna anföras, beträffande den sistnämnda. I likhet med vad som användes vid de engelska simhallarna har man i Centralbadet ett snabbsandfilter. Däremot utför man icke vattnets bakteriologiska och kemiska rening med hjälp av luftfilter, utan genom tillsättande av kemikalier på följande sätt.
Omedelbart ovanpå sandfilterbehållaren står en mindre trälåda, innehållande aluminiumsulfatlösning, vilken medels ett smalt rör, vars utströmning regleras med en kran, nedföres i behållaren. Efter att hava passerat sandfiltret, tillföres vattnet från en sidoledning natriumhypoklorit, framställt i en föga skrymmande apparat, i vilken koksalt sönderdelas på elektrisk väg.
På hälsovårdsnämndens laboratorium verkställd analys visar, att det på detta sätt behandlade vattnet är lika klart som vattenledningsvatten och har mindre bakteriehalt än detta, — provet visade t. o. m. å agarplattor vid + 370 C efter 24 timmar 0 bakterier. Även i kemiskt hänseende har visat sig, att efter dylik behandling vattnet blir så renat, att det väl kan mäta sig med dricksvatten.
I själva bassängen, som ju vid endast under badtiderna pågående cirkulationsrening aldrig innehåller helt och hållet nyrenat vatten (men heller aldrig stillastående vatten), blir naturligtvis resultatet av analyserna något ogynnsammare än vid utloppet ur filtret. Men även uti vattenprov direkt från bassängen, sedan dess vatten, enligt uppgift, cirkulerat under 14 dagars badning, har bakteriehalten visat sig mindre än i nytappat vattenledningsvatten och klarheten är fullt oklanderlig. Nils Fröman .
NYARE AUTOMATISKA DAMMAR.
Jeg er forst nu blit opmerksom paa en artikel med ovenstaaende överskrift i T. T. av 22. mai 1920, men tillåter mig allikevel at henlede fagfolks opmerksomhet paa en del vanskeligheter o g mangler med dammer av det foreliggende system.
1. Is: Det er i de fleste vasdrag i Skandinavien umulig at forhindre at der danner sig is paa nedsiden av dammen. Denne is dannes dels naar der gaar litet vand over toppen og dels av det uundgaaelige laekagevand ved bund og sider. Denne isdannelse umuliggjor dammens funktion under sterk kulde. Den is, der dannes like ved bunden av laekagevandet, er sitrlig ondartet, fordi den, for den har antat store dimensioner, vil fremkalde voldsomme brytninger paa bundlagerne, naar dammen begynder at lsegge sig ned. Den is der dannes av overlopsvandet vil under ugunstige forhold litt efter litt danne en massiv isblok som fuldstaendig hindrer dammens bevsegelse selv laenge efteråt mildveir og snesmeltning er indtruffet. Man har i Norge sorgelige erfaringer med hensyn til disse forhold f. eks. ved Rostvangen.
2. T retning: Man kan regne med at disse dammer holder bra tret saaledes at det uundgaaelige laekagevand ikke spiller nogen rolle i og for sig. Men tsetningsanordningerne har det faelles med alle tretuinger, som til stadighet er under vand, at de ikke kan eftersees og utbedres uten at dammen torlaegges.
3. Den automatiske virkemaate: Det synes umulig ved noget storre dammer at opnaa den regulernoiagtighet som krseves for en okonomisk utnyttelse av faldhoide og vandnuengde. En fagmand med erfaring paa regulatorers omraade vil uten videre se, at der er en vanskelig opgave at opnaa
rigtig automatisk regulering av vandspeilet, selv med en toleranse av + 10 — 20 cm. Trykforholdene paa den bevaegelige klaf i de forskjellige stillinger lar sig ikke beregne med sikkerhet. For at tilfredsstille selv rimelige fordringer maatte der gjores laboratorieforsok i hvert enkelt tilfaelde med efterligning av saavel tilstromningsforhold som formen av elvebunden og damsvillen foran klaffen. Men naar man vet, at formen av elvelopet paa et sted gjor sig bemerkbar i stromningsforholdene indtil flere hundrede meter laengre nede, ser man, at opgaven er uhyre vanskelig og ofte kanske uloselig. Jo nrermare man kommer den ideelle regulernoiagtighet desto storre er desuten faren for pendling.
Det viste sig ved det norske anlseg Osfaldet, at overvandet steg noget saadant som 40 cm. allerede naar dammen la sig halvt ned. Der blev da forsokt visse forbedringer. Disse medforte den vigtige förändring at dammens bevsegelse nedover blev stoppet ca. 44 cm. for laveste stillin g. Ingenior.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Den avspänning, som en längre tid karakteriserat vår penningmarknad, har framfört en livlig diskussion om huruvida cn diskontosänkning för närvarande är motiverad eller ej. Fråu flera håll förordas en kraftig räntesänkning såsom en åtgärd att mildra depressionens tryck på näringslivet. Ser man i diskontot endast priset på kapitalet, så talar det nuvarande läget för lägre ränta. Efterfrågan på kredit visar oavbrutet tendens att minskas, och ingenting pekar på att den närmaste tiden skulle komma att stegra anspråken, så att en lägre räntesats skulle vara riskabel. Frågan är då om en diskontosänkning skulle kunna bidraga till en försämring av vårt penningvärde. Det torde emellertid vara obestridligt, skriver Sv. H.T., att den process, vi nu genomgå är så utpräglat internationell, att Sverige för närvarande icke kan, även om det ville, bryta sig ur sammanhanget. Farhågor i denna riktning torde man därför icke behöva tillmäta någon betydelse. Sålångt förespråkarna för en räntesänkning. Bankdirektör C. Frisk i Svenska Handelsbanken anser däremot att den officiella räntesatsen 6'/2 proc. som vi nu tillämpa, för närvarande står i riktig proportion till det nuvarande läget på penningmarknaden. Man torde nämligen inte kunna säga, att vi för närvarande ha godt om pengar. Tvärtom visar bankernas rediskontering i riksbanken en ännu så länge stark åtstramning på penningmarknaden. Att Englands bank sänkt diskontot behöver icke ovillkorligt betyda att det svenska diskontot skall följa med. Tidigare har visserligen den engelska diskontopolitiken haft ett visst inflytande på räntesatsen i Sverige. Men detta var förhållandet, medan ännu penningen var ett internationellt bytesmedel. Sedan exportförbud på guld införts i de flesta länder, har det engelska diskontot icke samma inflytande på Sverige, som under normala penningförhållanden. Den förstnämnda åsikten har emellertid segrat, och då anspråken på penningmarknaden vid själva halvårsskiftet voro relativt obetydliga, fattade riksbanksfullmäktige ett raskt beslut samt sänkte diskontot redan den 5 juli från 6,5 till 6 %. Privatbankerna följde omedelbart exemplet. Samtidigt sänkte även Danmark och Norge sina officiella räntesatser med 0.5 % till resp. 6 och 6,5 %.
* *
*
I Amerika har på senaste tiden med växande övertygelse talats om det hejdande av prisfallet , som man där tyckt sig förmärka. Onekligen visar också priskurvornas nedgång en viss avmattning under de senaste månaderna och detta ej blott i Amerika utan även i flera europeiska länder. Man måste emellertid ihågkomma, att det här icke är fråga om en likformig förändring av alla möjliga varupriser. Fiksom prisfallet varit synnerligen oenhetligt och med växande styrka påverkat olika varor, likaså visar sig den första reaktionen mot prisfallet i att vissa varupriser hejdas eller stiga, under det andra fortsätta i sitt fall. Under den tid av i rundt tal ett år, som prisfallet pågått i Amerika har priset på flera varuslag sjunkit långt under produktionskostnaderna, under det att pri set på andra varor alltjämt kunnat hållas i höjden. Den av mattning, som nu kunnat iakttagas i flera länder, beror i icke ringa mån på den utjämning som för närvarande synes pågf
Källa: Internet Archive ·
