Teknisk tidskrift 1921

TEKNISK TIDSKRIFT

VECKOUPPLAGAN

13 AUGUSTI 1921 Redaktör: HJALMAR ANÉR 51 ÅRG. HAFT. 32

INNEHÅLL: Teniperaturbegreppet och temperaturens uppmätning, av doktor K. Schreber. — En periodisk översikt över det ekonomiska läget. — Nya uppfinningar. — Ekonomisk översikt. — Notiser. — Litteraturförteckning.

Centraltryckeriet Stockholm 1921

TEMPERATURBEGREPPET OCH TEMPERATURENS UPPMÄTNING.

Av doktor K. Schreber, Aachen.

t

|r

i

^T^emperaturbeg} eppet . I naturen uppträda en mängd före-J- teelser och tillstånd, för vilkas beteckning vi se oss nödsakade att använda attributen het, varm, ljum, kylig, kall osv., och en beskrivning på dessa företeelser och tillstånd kan sammanfattas till ett särskilt område av fysiken, som kallas värmelära.

Det viktigaste på detta område är, temperaturbegreppet. Som temperatur beteckna vi det tillstånd hos en kropp, som låter sig förnimmas genom de nyssnämnda egenskaperna.

»Temperatur är det tillstånd hos en kropp, som vi beteckna genom att tillägga denna kropp något av attributen het, varm, ljum, kylig, kall eller närbesläktade uttryck.»

Förut kallade man detta tillstånd värme eller köld, vilket man ju ännu gör i dagligt tal. Därav har också namnet värmelära uppkommit för ifrågavarande område inom fysiken. Sedan vetenskapen emellertid, särskilt genom Fahrenheits arbeten, men även genom arbeten av Ricktnann och Black, kommit till insikt om att man på värmelärans område skarpt måste skilja på två icke förut skilda begrepp, kallar man det medelst ovannämnda attribut betecknadetillståndet för temperatur och reserverar ordet närmare för ett annat begrepp inom samma område.

I värmeläran har det för lekmännen viktigare begreppet betecknats med ett främmande ord, under det att ett inhemskt ord användes för det mindre viktiga. Orsaken härtill är nog den, att man på den tiden, då man skulle skilja på de båda begreppen, i allmänhet skrev på latin och brydde sig mindre om modersmålet. Man har på somliga häll försökt ersätta ordet temperatur med ett inhemskt ord, men misslyckats, emedan översättningen då måste göras genom sammansättningar, som icke motsvara begreppet.

Temperalurskalau . Ordningsföljden av de attribut, medelst vilka temperaturbegreppet skulle klarläggas, visar att dessa ligga i serie. Lika litet som man kan komma från 1 till 3 utan att passera två, lika litet kan man komma från het till kall utan att passera varm. För temperaturen måste man alltså kunna upprätta en temperaturskala.

Vilseledande iakttagelser. Det ligger nu nära till hands att söka uppställa en temperaturskala, i det man helt enkelt uttrycker de nyssnämnda attributen mot siffror, exempelvis het 10, varm 8, ljum 6, kylig 4, kall 2, iskall o, eller andra om man så vill. Att jag för denna gång valt dessa siffror med samma avstånd från varandra, är en tillfällighet och avser icke att utgöra något omdöme om de ovannämnda attributen.

Med en sådan talserie, så lätt det än är att uppställa

den, skulle man likväl icke nå något vetenskapligt användbart resultat. Våra omedelbara iakttagelser med de yttre sinnena äro allt för ofullkomliga, vi göra ju ofta den erfarenheten, att en enstaka iakttagelse icke låter sig bringas i överensstämmelse med många andra. Vår kropp och med den även våra yttre sinnen äro underkastade en ständig förändring, beroende dels på intagande av föda, omväxlande sömn och vaka, sjukdomar osv., och det blir därför enklare att antaga, att vi i varje särskilt fall äro utsatta för misstag vid våra sinnesförnimmelser än att påstå, att de av vår kropp oberoende omständigheterna plötsligt skulle hava ändrat sig för att sedermera återtaga sin normala beskaffenhet, när vårt kroppstillstånd blir normalt.

De exempel på sådana vilseledande iakttagelser, som bruka omnämnas, äro vanligen hämtade ur värmeläran, ehuru de lika ofta torde förekomma för alla våra yttre sinnen. Några exempel härpå kunna nämnas.

Man ställer tre kärl bredvid varandra och häller i det första varmt vatten, i det tredje kallt vatten och i det mellersta både varmt och kallt. Håller man nu ena handen i det varma vattnet och den andra i det kalla samt flyttar händerna samtidigt till kärlet med blandningen, så kännes denna till en början kall för den hand, som kommit från det varma och varm för den hand, som kommit från det kalla vattnet. Med känseln enbart kan man sålunda icke angiva någon temperatur, och först efter en stund kännes vattnet lika ljumt för båda händerna. Ett annat exempel härpå får man, om man söker uppskatta temperaturen i förstugan. Man tycker den är varm, om man kommer utifrån en vinterdag, men kall, om man kommer inifrån.

I dessa och liknande fall är det enklare att antaga, att vår iakttagelse om temperaturen påverkats från annat håll, än att påstå, att de yttre föremålen, som ju äro fullständigt oberoende av vår kropp, skulle rätta sitt tillstånd efter densamma.

Om man uteslutande förlitade sig på sina yttre sinnen, skulle man för övrigt icke komma till någon entydig uppfattning av temperaturen. Temperaturskalan kan således icke härledas omedelbart från de nyssnämnda egenskapsorden, men den måste det oaktat vara så uppgjord, att den aldrig kommer i strid med vår känsel, om vi hava en välgrundad övertygelse, att den icke bedrager oss.

»De mänskliga sinnenas iakttagelser, riktigt tydda och tillämpade, äro och förbliva den enda grundvalen för allt mänskligt vetande. » AvOpconoo pixpov dnavTcov.

Blodtemperatureus oföränderlighet. För fastställande av en temperaturskala fri från felaktigheter betjäna vi oss av en