Teknisk tidskrift 1921

342

TEKNISK TIDSKRIFT

13 aug. 1921

mängd allmänna erfarenheter, som vi äro i stånd att göra med våra yttre sinnen utan att misstaga oss.

Till att börja med utgå vi från tillståndet hos vår egen kropp och påstå, att denna alltid har samma temperatur, dvs. egentligen kroppens inre, blodet. Allt eftersom blodet cirkulerar mer eller mindre väl i kroppens yttre delar kan ju dessas temperatur vara något avvikande särskilt om den omgivande temperaturen skiljer sig från den vanliga. Men i stort sett är det vår fasta övertygelse, att en sund kropp alltid har en och samma temperatur. Vi förfoga icke ens över medel, att avgöra, huruvida detta påstående är riktigt eller oriktigt. Det finns ingen möjlighet att förebringa något bevis vare sig för eller emot detta.

Varje person, den vetenskapligt skolade såväl som den, som icke ser vetenskapligt, är utan vidare övertygad om att temperaturen hos hans blod är oföränderlig. \ i förutsätta därför som en grundval för vår undersökning följande påstående: temperaturen hos en frisk människas blod är oföränderlig.

Fahrenheit, termometriens skapare, hade också denna övertygelse och valde blodtemperaturen hos en Irisk människa som fast punkt på sin skala.

Endast den omständigheten att vår kropp har en konstant egen temperatur gör det möjligt för oss att upprätta en temperaturskala. Vår tunga har exempelvis smakförnimmelser, men ingen egen smak. Sött, surt, beskt osv. äro uttryck för bredvid varandra stående egenskaper, däremot icke för en serie olika grader av smakförnimmelserna. På området för uppfattningen av tid och rum samt för att uttrycka känsel- och synförnimmelser hava vi två och två sammanhörande egenskapsord, som beteckna varandras motsats: tung och lätt, ljus och mörk, hög och låg, hastig och långsam osv. Endast temperatursinnet förfogar över en serie i bestämd ordning efter varandra följande attribut. Detta är till och med kännetecknande för temperaturen och den därmed sammanhängande värmeläran till skillnad från övriga områden inom fysiken.

Poincaré påstår i sin skrift om vetenskap och hypoteser, att en lärd, som icke har förnimmelse av temperatur, likväl vid betraktandet av en termometer skulle kunna bygga upp en värmelära såsom andra. Då denne lärde icke kan känna skillnad på varmt och kallt, vet han icke vad en termometer är. Han kan blott med hörseln uppfatta vad man säger därom alldeles som en blind beträffande färgen. Hans värmelära skulle därför te sig ungefär som en blinds färglära.

Vi få nu söka föreställa oss, hurudana värmeförnimmelser ett kallblodigt djur, t. e. en ödla har. Våra iakttagelser hava givit vid handen att dessa djur äga en temperatur, som är något högre än temperaturen hos den omgivning, där djuret befinner sig. Blir omgivningens temperatur högre, så höjes också djurets kroppstemperatur och tvärtom. Pä grund av vår erfarenhet om värmeledning måste vi antaga vid yttre temperaturvariationer att djurets kroppstemperatur får någon eftersläpning. Vi tå alltså den föreställningen om ödlans kroppstemperatur, som fig. i avser att visa, nämligen att dess temperatur är en funktion av tiden och omgivningens temperatur. På bilden föreställer nämligen det vågräta avståndet tiden och det lodräta avståndet temperaturen efter mänsklig uppfattning. Den undre linjen föreställer temperaturen i det rum, där ödlan befinner sig, och den övre skulle då ungefär återgiva hennes kroppstemperatur. Längs c? skulle ödlan icke

hava någon temperaturförnimmelse motsvarande exempelvis tungans smakförnimmelser. Vid b, c och e däremot, då vttre temperaturen stiger, tillföres värme till ödlans kropp, sa att hon under tiden måste tänkas ha förnimmelse därav, en starkare förnimmelse i <?, då mycket värme till t öres, svagare däremot i b och c, då uppvärmningen sker långsamt. Tillståndet i d skulle hon då uppfatta som mycket kallt och i / som kyligt eller mindre kallt. En överensstämmelse med vår här ovan angivna temperaturskala på grund av vår egen uppfattning av temperaturen skulle givetvis icke kunna tänkas vara förhanden. En ödla skulle icke kunna uppställa en temperaturskala och hennes uttrvck för värmelärans satser bleve helt säkert av annan beskaffenhet än om de uppställes av människan med hennes konstanta kroppstemperatur.

a

Fig. i. Relativ temperatur hos kallblodiga djur.

Sannolikt skulle ödlan också på värmelärans område känna till endast de båda motsatserna varmt och kallt, motsvarande vad vi erfara beträffande syn, känsel, rum och tid. I varje fall kunna vi härav draga den slutsatsen, att en värmelära av en person, som icke kan känna temperatur, skulle vara av helt annan beskaffenhet än den som vi med vår uppfattning av temperatur skulle vilja uppkonstruera.

Erfarenhelsgrunder för upprättande temperalurskala. Pa grund av vår övertygelse om oföränderligheten av vår blod. temperatur kunna vi med i möjligaste mån utvilade nerver i göra följande iakttagelser.

a) En hel serie företeelser framkalla hos vära nerver I städse samma temperaturförnimmelser. Exempelvis är vatten I med is uti alltid kallt, isättika i fast form eller fullkomligt I vattenfri ättiksyra med i vätskan flytande bitar av sammal ämne, är alltid ljum, och kokande eter är alltid het. Denna I förnimmelse hava vi varje gång vi med friska nerver under- jl söka företeelsen. Av denna erfarenhet i sammanhang med I antagandet om blodtemperaturen draga vi den slutsatsen,} att då jämvikt råder mellan tvenne aggregationsformer avi samma ämne, detta alltid har samma temperatur.

b) Lägga vi två kroppar av samma ämne, den ena kall och den andra varm, så nära bredvid varandra att de omedelbart beröra varandra, så kunna vi iakttaga att del båda kropparna efter ett visst tidsförlopp hava samma temperatur. Den förut varma är kallare och den förut kalla har blivit varmare. Även om temperaturskillnaden förut var rätt stor, så är den efter tillräcklig tid fullständigt försvunnen. Olika temperatur hos kroppar, som beröra varandra, utjämnas.

Denna sats gäller även för kroppar av olika ämnen Men härvid får man vara försiktig med sina iakttagelser I om ämnena äro i fast form. Därför inskränka vi oss tills vidare till kroppar av samma ämne. Vid flytande ämner behöva vi icke göra denna inskränkning för att få bekräf telse på nyssnämnda påståenden.

Maxwell har begagnat sig av denna erfarenhet tör att sken bart oberoende av yttre förnimmelser definiera begreppet tem peratur, i det han säger: Temperatur är en kropps förmågc