Teknisk tidskrift 1921

TEKNISK TIDSKRIFT

1 okt. 1921

400

Huastecakompaniet, kom in med en beräknad kapacitet av 250 000 barrels om dagen, och har nu flödat i fem år; c:a 45000 fat uttagas ännu dagligen. Men så rår bolaget här om allt land rundt omkring. Oljebrunnen är den enda, som producerar i omgivningen, och inga grannar komma ät att sänka sina hål tätt intill den givande brunnen och hjälpa till att länsa fältet.

Southern Fields lämnar en god bild av en oljereservoar enligt de något idealiserade riktlinjer, som tidigare angivits; inga störningar av betydelse synas förvanskliga bilden i stort av den betydelsefulla antiklinalstrukturen. Det må ännu lämnas osagt, om unduleringar förekomma av sådan amplitud, att lokalt saltvattensnivån når antiklinalens krön. Är så fallet, skulle på ett visst område blott saltvattenskällor uppträda.

Dislokationer i berggrunden, åstadkommande spricksystem ofta med åtföljande basaltintrusioner, synas indirekt gynna den segflytande oljans anrikning.

Vad beträffar den rent ekonomiska driften vid de södra fälten torde några ord böra bifogas för att lämna en klarare bild av fältens utvecklingsmöjligheter. Den oljeförande zonen är som tidigare nämnts, belägen 30 — 40 km från golfen. Berggrunden består av övervägande skiffrar och märgliga kalkstenar i den övre delen av formationsserien, längre ned dominera mera täta kalkstenar. Det blir en ganska dyrbar affär att utföra en borrning ned till oljehorisonten på 1800 2400 fot. Kontrakten på ett borrhål inom södra fälten lyda på c:a 100 000 $ (amerik. val.) till ett djup av 2500 fot. Men är man väl nere och haft tur att träffa rätt, dvs. komma på antiklinalens höjdrygg inom ett produktivt område, amorteras hastigt alla tidigare utlägg. Priset på råolja vid brunn i södra fälten var 192040 — 50 cent per fat. En medelstor källa på t. e. 20 000 barrels kan alltså ge en daglig inkomst på ett 1 o-tal tusen dollar, utan att man behöver bekymra sig om några större driftkostnader eller transport av oljan till kusten. Oljan flödar nämligen på grund av det rådande trycket av sig självt, några pump¬

anordningar äro i regel ej brukbara i Mexiko för oljans framforsling till jordytan.

Transporten till kusten sker genom 8—10 tums vpipe lines». Dels ha de större bolagen sina egna ledningar, dels har transportkompanier nedlagt rörledningar från de mest givande tälten där oljan köpes direkt vid brunn. Den segflytande oljan kan emellertid ej drivas fram i rörledningarna utan kraftiga pumpanordningar, vanligen har man på var 23 km en pumpstation med en kapacitet på 50 — 80000 fat om dygnet. — Rörledningarna gå från de södra fälten antingen vinkelrätt mot kusten eller norrut till Panucofloden. Vid de pumpstationer som anlagts utmed golfen har arbetskraften vid lastningen reducerats till ett minimum, därigenom att man fört rörledningen 2 — 3 km ut i den grunda golfen samt låtit den sluta med grov kabel, som fästes vid en flytboj. Sedan den oceangående tankångaren förtöjt vid bojen, och hissat upp kabeln, behöves det blott en signal i land till pumpstationen att öppna kranarna; inom 1 6 — 20 timmar är en medelstor ångare fullastad.

Med arbetspriser 1920 beräknades en 8 tons »pipeline» till 9—10000 $ per km. Det säger sig självt, att blott de större, kapitalstarka bolagen kunna bestå sig med egna rörledningar, detta ej minst på grund av den begrän sande livslängd man alltid måste räkna med inom de olika fälten.

Det sagda må i detta sammanhang vara nog för att i korta drag belysa några av de viktigare synpunkterna beträffande de mexikanska oljefältens hastiga utveckling och för tillfället dominerande ställning inom de oljeproducerande länderna. Tecken tyda på att de rika oljekällorna inom de nu produktiva fälten redan passerat sin höjdpunkt. Allt flera borrhål börja visa saltvatten, ett ofelbart tecken på stundande deklination. Det gäller sedan om nya områden påträffas, som kunna upptaga konkurrensen och även i framtiden häva Mexikos ställning som ett av världens rikaste oljeland.

VILKET GÄNGSYSTEM ÄR LÄMPLIGAST SÅSOM FORTSÄTTNING AV SYSTÉME INTERNATIONAL (SI) FÖR SKRUVDIAMETRAR UNDER 6 MM.

Med anledning av ingenjör Gustav Lamberts artikel i häfte nr 34 av dennn tidskrifts veckoupplaga får Sveriges Maskinindustriförenings standardkommission anhålla om plats för nedanstående.

Kommissionen vill först göra några allmänna erinringar beträftande tillkomsten av en svensk standard.

Innan en svensk standard fastställes har densamma undergått en grundlig behandling. Ett skede i denna behandling är att kommissionen publicerar sitt förslag i tidskriften »Verkstäderna» samt att förslaget utskickas i form av särtryck till bland andra de allra flesta maskinindustriella företag, för att dessa skola bliva i tillfälle att härom yttra sig, och framlägga sina speciella synpunkter. Öm någon därvid ej begagnar sig av denna möjlighet, eller ej kan göra sin åsikt gällande, medan frågan ännu är öppen för diskussion, utan ärendet hinner slutbehandlas, godkännas och fastställas som svensk standard, borde densamma betänka sig innan han ånyo bringar frågan på tal i pressen, särskilt så långt efteråt som i föreliggande fall. Under alla förhållanden torde först en hänvändelse till standard¬

kommissionen vara på sin plats, ty där kan erforderliga upplysningar erhållas angående anledningen till en viss standards fastställande. Kommissionen vill dock framhålla att ovanstående ej får betraktas som om kommissionen undanber sig kritik i allmänhet. Så är ingalunda fallet, utan tvärtom, i det att kommissionen är tacksam för varje värdefullt inlägg och vederhäftig kritik över föreslagna standards. Över fastställda standards däremot anser sig kommissionen hava rätt att fordra av industriens män, att kritik bör göras endast om synnerligen vägande skäl föreligga, ty i annat fall kan följden bliva den, att förtroendet i onödan rubbas för kommissionens arbetsresultat hos sådana, vars tid ej medgiver ett kritiskt begrundande avkritiken. Ingenjör Lamberts inlägg tillhör denna kategori.

Vad särskilt tillkomsten av standard för metriskt gängsystem under 6 mm diameter beträffar, var förhållandet följande ;

Den 10 januari 1920 utsändes kommissionens meddelande rörande metriskt gängsystem. Utan att framhålla något särskilt, påpekades att under 6 mm fanns tre olika