Sida 100
VESTMANLAND. AF C. E. BERGSTRAND.
Provinsen Vestmanland ligger på sluttningen af Sveriges nordliga högland och förmedlar öfvergången till de lågländta trakterna utmed Mälarens norra strand. Derför innesluter detta landskap på en gång så väl de norrländska provinsernas allvarliga skaplynne, som ock Mälaredalens mildt leende och intagande natur. Äfven Vestmanlands flora och fauna hära vittne härom, i det åtskilliga växt- och djurformer,
Domnarfvet (Dalarne).
som eljest karakterisera Norrland, för att ej säga alptrakterna, stundom uppträda inom provinsens norra område, under det att södra Vestmanland med sina öar och holmar i Mälaren har att framvisa naturföremål, som vanligen utmärka ett mildare klimat. I naturhistoriskt hänseende kan man för öfrigt dela Vestmanland i trenne skilda områden, hvilka sträcka sig i riktning från vester till öster eller nordost och äro till sin beskaffenhet ganska noga begränsade. Det nordligaste bältet bildar en temligen hög bergplatå, som tillsammans med de angränsande delarna af provinsen Dalarne fordom kallades Jernbära-land och benämnes ännu vanligen med det gemensamma namnet Bergslagen. Detta område utmärker sig för sin rikedom på värdefulla malmer af jern, koppar, bly och silfver m. m. Den södra gränslinien för denna bergs- och skogstrakt utgår söder om Linde i nordostlig riktniug till Avesta vid Dalelfven. Det mellersta bältet utgör en bördig slättbygd, som dock i allmänhet har få naturskönheter att framvisa, utom i de dalgångar, der vattendragen framgå. Bergsformationen i mellersta Vestmanland består af gneiss och grå granit, under det att den röda graniten bildar det rådande grundberget inom Bergslagen. Inom nordöstra delen af Vestmanlands slättbygd ligger Sala grufva, der den silfverförande blyglansen
