Sida 117
Örebrobilder: 1. Torget. 2. Vid ån. 3. I kyrkan. 4. Vid slottet. NERIKE. AF G. DJURKLOU.
Nerike är det yngsta och antagligen sist befolkade af Svea rikes gamla folkland och utgöres till största delen af Hjelmarens floddalar. Det är ett slättland, genomskuret af låga grusåsar, men på nästan alla sidor omgifvet af bergstrakter. I norr bildas gränsen af den fordom vilda och fruktade skogen Käglan, hvilken nu, betydligt glesnad, på långa sträckor förbytts till mer eller mindre befolkade bygder. I nordvest och vest stryka Kilsbergen, en sydlig utgrening från Dalfjellet, och medan Tiveden och Tylöskogen med sina bergsryggar skilja landet från Öster- och Vestergötland, stryker äfven i öster en hög skogsås, hvilken i äldre dagar bildat den naturliga gränsen emot Södermanland. På alla dessa gränsberg finnas högre toppar och kullar, från hvilka man kan se nästan hela landskapet i fogelperspektiv, såsom från Garphytte och Ullavi klintar på Kilsbergen, Lindhult på Tiveden och Brännabacken i Sköl-lersta m. fl. Den utsigt som från dessa platser möter ögat är högligen tilltalande. Man skådar bygd vid bygd, af brutna af smärre skogsband, och i dessa bygder en rik omvexling af hvita och röda byggnader, oftast omgifna af små trädgårdar emellan odlade sträckor, vitnande om arbetsflit och en i allmänhet tacksam jordmån. I det hela kan också Nerike sägas vara ett godt land och ingenstädes torde i förhållande till arealen så mycket arbete och så stora kostnader vara nedlagda på de ursprungligen
