Sida 39
Lapplandsbild.
ÖFRE NORRLAND. AF AUG. CAJANUS.
M~an har svårt att tro det, men det är sant, att norra Sverige är vårt framtidsland, hvilket vill säga detsamma som att denna landsdel är något mera än turisternas land. I denna landsdel finnes skog för framtiden, odlingsbar jord för många nya generationer af efterkommande, de rikaste malmberg, som kunna kallas outtömliga. Hvad mera kan man begära?
Det har varit ett misskändt, ett okändt och föraktadt land, men det skall bli ett afundadt land. Hvarföre? Emedan det har naturtillgångar som komma att väga tungt i verldsmarknaden och konkurrera med gammal, i någon mon föråldrad industri.
Detta land kan således vara värdt att hafva en plats i detta verk, en begränsad plats visserligen, icke en plats efter landets storhet, utan efter folkets litenhet, en knapphändig skildring, med en och annan hvilopunkt här och der.
Landets naturbeskaffenhet. Den som reser kustvägen från Nordmaling i sydligaste delen af Vesterbottens län ända till Haparanda skall förvånas öfver de få backar han har att färdas öfver. Han skall med lätthet kunna räkna dem. På en sträcka af omkring 40 mil skall man knappt träffa en tiondedel så många verkliga backar; endast den halfva milen mellan Rånbyn och Strömsund är en backig bit, och ändå är denna väg blott 30 år. Detta ringa antal backar kommer sig icke deraf, att man undvikit backarne, utan af att man icke haft några att komma med vägen upp på. Våra förfäder borde hafva varit förtviflade öfver en så ledsam omständighet, ty om något råd fans, visserligen skulle de uppåt höjden med vägen. Kanske tyckte de om vackra utsigter, men deras dragare hade sannolikt icke samma smak, och vi, deras prosaiska efterkommande, föredraga äfven en jemn väg framför en backig. Huru som helst är det nu så, att det vesterbottniska kustlandet är ett ganska slätt land. Men ju högre uppåt landet man kommer, d. v. s. ju närmare fjellen, desto mera kuperadt är landet. Likväl är detta
