Sida 68
ÅNGERMANLAND OCH MEDELPAD. AF JOHAN NORDLANDER.
Det är en sägen, att de förste nybyggarne i Jemtland, Medelpad och Ångermanland varit trenne bröder, som under svår missväxt i Svealand dragit mot norden för att der söka sin bergning hvar på sitt håll. De sträfvade och bröto bygd fiere år, hvarefter de, såsom öfverenskommet var, på samma gång helsade på sina fränder i söder och talade om för dessa, hurudana nybyggen de fått. Han, som slagit sig ned i djupa skogen, var nöjd med sitt val, ty landet var jemt och slätt: och deraf fick det heta Jemtland. Brodern, som bodde sydligare vid kusten, tyckte sitt land vara så der medélmkt-tigt: och deraf blef det Medelpad. Den nordligare vid kusten boende var minst belåten; han var till och med ånger öfver sitt företag och sade sig vara ångerman: och af den anledningen kom hans land att kallas Ångermanland.
Så långt folksägnen. Yi se här ett försök att karakterisera de skilda landskapen; och om man ställer sig på allmogens ståndpunkt och bedömer landet efter samma måttstock som den, så måste man medgifva, att sägnen icke träffat så illa. Men hvarmed var då den siste kolonisten så missbelåten? Yar jordmonen icke nog fruktbar, eller var klimatet för hårdt? Säkerligen ingendera. Väl kan det stundom vara rätt kallt i Ångermanland; man erinre sig, att landskapets nordvestra spets ligger endast omkring V5 0 sydligare än Skellefteå, och att afståndet från denna och till riksgränsen icke är större än fogel-vägen mellan Stockholm och Norrtelje. Inne i landet är det derför kallt, så att det förslår, men den gamla tidens folk var ett härdadt slägte och klädde sig efter väderleken. Männen togo vid behof på sig
