Sida 179
slags bröd ocb skummande julöl kan pläga sig sjelf och fägna sin gäst, ty då må ingen ofägnad »bära ut julen». Och särskildt vid bröllop räcker gästabudet både i dagarne tre och fyra, då ostkakan, sötosten och sockerkakan komma till heders. Mellan de grundliga och bastanta måltiderna upplifvas de gamla kämpaidrotterna. \äl spänner man ej bälte som fordom, utan »spänner kyrka» i stället, »tämjer stutar», »mjölkar björn», »petar gylta», »gispar skank» eller »klifver till månen». Då uppenbaras allt det glada, hurtiga och friska, som ligger i bottnen på folklynnet.
E11 och annan rask ungmö skyr ej heller att taga del i männens och ynglingarnes lekar. Hon räknar ock gerna anor från sägnens Blenda, som frälste fosterbygden och vann lika arfsrätt åt Yärends qvmnor, århundraden innan man annanstädes ens tänkt på att ställa son och dotter lika vid utskift-ningen i boet.
Ölandsbild.
ÖLAND AF GUSTAF A. ALDÉN.
En gammal sägen förtäljer, att när munkarne och presterna började tränga upp i mellersta Sverige, gittade icke jättarne höra kyrkklockornas klang, utan spände för ett par af uroxarne och plöjde upp ett stort stycke land samt förde det ut i Östersjön för att der få lugna boningar. Detta landstycke kallade de Öland och platsen, der det legat, blef Vettern.
Men dels måtte jättarne tappat bort en del på vägen — Visingso var väl ett sådant qvarglömdt stycke och dels dragit ut landet på längden, ty om nu Öland lades i Vettern, skulle det visserligen mer än väl räcka till på längden, men långt ifrån på bredden, enär ön endast till tre fjerdedelar kunde upptaga sjöns yta.
