Sida 123
Vermlandsbild (motiv från Halgå bruk) VERMLAND. AF ALBREKT SEGERSTEDT.
Med eld det röjdes i forna dar,
eld liar det på härd och i hjärta qvar
ocli derför det Värmeland kallas.
Från Dovrefjälls östligaste utskott sträcka sig mot söder och sydost tvänne väldiga bergarmar, Finskogen och Dalfjället, som under sin fortsättning mot söder allt mera skilja sig från hvarandra, slutande i sin jättofamn den vermländska bygden. Mellan dessa höjdsträckningar resa sig flere skog-klädda bergåsar, gående i sydlig riktning, sänkande sig mer och mer ju närmare de komma Venerns stränder, kring hvilka det vermländska låglandet utbreder sig. Landets största längd i norr och söder är 26 nymil och bredden 18 nymil, upptagande det en yta af omkring 180 qv.-nymil, med bortat 280 tusen inbyggare.
Genom höjderna är landet deladt i långsträckta dalar, hvilka innesluta tallösa sjöar och brusande elfvar, nästan alla ilande mot söder för att till sist i Venerns djup tömma sina flöden. Längst i öster och likaså i vester ligga höjder och vattendrag mera oregelbundet, ehuru också der, fastän mera i stort taget, samma hufvudriktning är märkbar. De tydligt skilda områden, hvari landet salunda genom berg-åsarne är deladt, hafva mycket olika skaplynne. Bergslagen, landets östra del, och den vestra, Nordmarken och Jösse härad, likna något hvarandra genom den nämda, mera oregelbundna bildningen af höjd-
