Sida 73
HELSINGLAND AF C. O. WIDMARK.
Helsingland är beläget emellan 60° 59' och 62° 19' nordlig bredd samt 32° och 35° 20' vestlig längd
från Stockholm. Det begränsas i öster af Bottniska viken, i norr af Medelpad, i vester af Herje-dalen och Dalarne samt i söder af Gestrikland. Dess areal utgör 132,7 qvadratmil, hvaraf endast 7 qvadratmil är odlad jord, men deremot 100 qvadratmil skogbärande mark, hvarefter återstoden består af sjöar och vattendrag, kärr och mossar. — Det närmast kasten belägna landet är visserligen olikt de inre delarne af provinsen, enär kustlandet, 1 till 2 mil bredt, består af mindre dalgångar, begränsade af sinärre kullar om endast 200 å 300 fots höjd, då deremot det inre landet, höglandet, eger den mest omvexlande yta, der de djupa dalgångarne, vägar för landets floder, åar och bäckar, omgifvas af väldiga bergmassor, som till sina former äro än smidiga, afrundade, mjuka och långsträckta, än skarpa, tvära, kantiga och hvasspetsade. — i dessa bergsträckor förekomma toppar, hvilka uppnå ända till 2050 fots höjd öfver hafvet.
I gränsen emellan höglandet och kustlandet ligga provinsens största sjöar med en höjd öfver hafvet af 140 å 150 fot, nämligen Dellsjöarne, Bergviken och Harmångers Storsjö. Likaledes äro i denna gränsskilnad belägna flere höga bergstoppar, så att samma gräns är skarpt markerad. Bland bergstoppar, som hafva en betydligare absolut höjd och sålunda for ögat te sig mera imponerande, äro Blacksås i Forssa, Nipen och Luråsen i Bjuråker, Svartboklinten i Arbrå samt Jerfsö- och Ljusdals-klackarne i socknarne af samma namn. Inom höglandet äro landets bördiga och välodlade samt rikt bebyggda inegor belägna uti fioddalarne, der de terrassformigt höja sig från vattendragen mot de skarpa bergshöjder, som begränsa dem. — Endast undantagsvis förekommer odlad bygd vid sidan af dessa floddalar. Den högsta höjd, hvartill odlingen inom provinsen trängt är vid gammeltorpet under Karsvalls hemman i Loos socken, beläget 1684 fot öfver hafvet.
Till Ljusne-elfvens flodområde hörer med anledning af hennes många och betydliga bifloder, af hvilka Voxa elf och Hännans vattendrag äro de största, mer än hälften af hela landet. — Ljusnan genomlöper provinsen diagonaliter från nordvest till sydost och har vid sitt inlopp från Herjedalen en höjd öfver hafvet af 1129 fot. Detta utvisar, att elfven inom provinsen eger stora och strida strömmar, och bland vattenfallen är Laforsen i Färila socken det betydligaste, enär detta vattenfall i det närmaste är lodrätt och utgör 83Y2 fot. Detta fall är gränsen för laxens uppgång efter elfven, varande laxfisket nedanföre ganska betydande, helst inom Söderala socken. Bland vattenfallen efter Voxna elf äro Hylströmmen och Alftaströmmen de betydligaste. Ljusne-elfven bildar inom Helsingland utom den förr omnämnda Bergviken, sjöarne Tef, Or och Arbrå kyrksjö, en lugn vattenyta af 4 mils längd, Flästasjön, Yäxsjön, Varpen och Marmen. Sjelfständiga hufvudfloddalar äro Svågaelfven och Harmångersån, hvarförutom kustlandet är genomskuret af flere smärre vattendrag. En del af Hanebo och Bollnäs socknar tillhör Hamrånge och Ugglebo ådalar i Gestrikland, likasom i provinsens sydöstra hörn en del af sjön Amungen är belägen, hvilken sjö tillhör Dalelfvens stora flodområde. På samma sätt finnas i nordvestra hörnet af provinsen sjöar, som tillhöra Ljungans floddal.
I afseende å Ljusnan och Voxnan är ytterligare att nämna, att de hafva en högst betydlig vattenvariation, och båda förorsaka vid flodtid för jordbruket skadliga öfversvämningar; skilnaden emellan vattenhöjden i flodtid och den vattenhöjd, som under sommaren är den vanligaste, uppgår uti sjön Varpen i Bollnäs socken ända till 20y2 fot.
