Sida 113
9. kap. I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.
femhundranittiotvå meter högt, förpassadt till numro två enligt de senaste mätningarna af Mount Everest.
Robur gjorde tydligen icke anspråk på att passera öfver de högsta topparna på dessa bergsspetsar; men han kände utan tvifvel till Himalayas olika bergpass, bland andra passet Ibi Gamin, hvilket bröderna Schlagintweit 1856 passerade på en höjd af sextusen åttahundra meter, och han kastade sig beslutsamt in i detsamma.
Nu följde några mycket oroliga, ja, till och med plågsamma timmar. Äfven om luftens förtunning icke blef sådan, att man måste använda särskilda apparater för att förnya syret i hytterna, så var kölden dock ytterligt skarp.
Robur, som insvept i en kappa stod i fören, ledde alla manövrerna. Tom Turner höll styrhjulets handtag i handen. Maskinisten öfvervakade med största uppmärksamhet staplarna, hvilkas vätskor till all lycka icke skadades af den skarpa kölden. Propellrarna, hvilka roterade med största möjliga snabbhet, frambringade allt skarpare och skarpare ljud, hvilka voro ytterligt intensiva, oaktadt luftens förtunning. Barometern föll till 290 millimeter, hvilket angaf en höjd af sjutusen meter.
Detta kaos af berg erbjuder verkligen en sublim anblick! Öfverallt hvita toppar. Inga sjöar, endast isfält, som sträcka sig ända till tiotusen fot ofvanför basen. Något gräs syns ej längre, endast här och der några sällsynta phanerogamer på gränsen till de trakter, der allt växtlif upphör. Man ser ej mera dessa beundransvärda furor och cedrar, hvilka på kedjans yttre sidor bilda de präktigaste skogar. Ej heller ser man dessa jettestora ormbunkar eller dessa oändliga parasitväxter, spända från den ena stammen till den andra, såsom förhållandet brukar vara i Indiens jungler. Inga djur syntes till, hvarken vilda hästar, grymtoxar eller tibetanska oxar, endast här
Källa: Project Runeberg ·
