Sida 133
ögonblick hade han återgifvit sina propellrar deras vanliga rotationshastighet, förekommit fallet och lyckats qvarhålla Albatros i de lägre luftlagren, under det att dess framdrifvande propellrar förde den långt bort från orkanen, som den snart lemnade bakom sig.
Det är onödigt att tillägga, det betjenten Frycollin hade fått sig en ofrivillig doppning — som likvisst endast räckte några sekunder. Då han åter blef upptagen ombord var han så genomvåt, som om han dykt ned ända till hafvets botten. Man kan lätt tänka sig, att han icke skrek längre.
Dagen derpå den 4:de Juli hade Albatros passerat öfver Kaspiska hafvets nordliga gläns.
*
ELFTE KAPITLET.
I hvilket Onkel Prudents vrede växer i förhållande till qvadraten på hastigheten.
Om Onkel Prudent och Phil Evans någonsin måste uppgifva hoppet att kunna fly så var det under de följande femtio timmarna. Fruktade kanske Robur att det skulle vara mindre lätt att bevaka fångarna under färden öfver Europa? Det är mycket möjligt. Han visste dessutom, att de voro fast beslutna att fly.
Huru därmed än må vara, så skulle hvarje försök att fly nu varit detsamma som sjelfmord. Om man hoppar ned från ett tåg, som far fram med en hasighet af hundra kilometer i timmen, så riskerar man kanske endast sitt lif, men hoppar man ned från ett iltåg, som går med en fart af tvåhundra kilometer i timmen, då går man en säker död till mötes.
Och denna senare hastighet — den högsta möjliga, som den kunde uppnå — var det just, som nu bibringats Albatros. Den öfverträffade svalans flygt, som endast utgör etthundraåttio kilometer i timmen.
