Sida 64
Just i detta ögonblick öppnades dörren till cellen. En man blef synlig på tröskeln.
Det var Robur.
— Ärade medlemmar af Weldoninstitutet, — sade han med allvarlig stämma, — ni äro nu fria att komma och gå . . .
— Fria! — skrek Onkel Prudent.
— Ja — inom Albatros’ gränser!
Onkel Prudent och Phil Evans störtade ut ur cellen.
Och hvad sågo de?
Tolf till tretton hundra meter under sina fötter ett land, som de förgäfves bemödade sig att igenkänna.
*
SJETTE KAPITLET. Hvilket ingeniörer, mekanici och andra fackmän kanske gjorde klokast i att hoppa öfver.
“Vid hvilken tidpunkt skall menniskan upphöra att kräla i dyn, i stället för att lefva i den blånande, fridfulla rymden?“ frågar Camille Flammarion.
Svaret är ytterst enkelt: det skall ske vid den tidpunkt, då mekanikens framsteg tillåta oss att lösa luftseglingsproblemet. Och allt sedan några år tillbaka har man börjat tänka på, att en mera praktisk användning af elektriciteten borde leda till problemets lösning.
År 1783, långt innan bröderna Montgolfier hade konstruerat sin första montgolfière och fysikern Charles sin första ballong, hade några äfventyrsälskande hjernor drömt om att eröfra luften medelst mekaniska apparater. De första uppfinnarna hade således icke tänkt på apparater, som voro lättare än luften — hvilken tanke icke heller skulle kunnat uppstå under fysikens dåvarande ståndpunkt. Det var af apparater tyngre än luften, af
