Sida 33
TREDJE KAPITLET. I hvilket en ny personlighet icke behöfver presenteras, emedan han åtager sig detta besvär sjelf.
— Medborgare i Amerikas Förenta Stater, jag heter Robur! Jag är värdig detta namn. Jag är fyrtio år, ehuru jag icke ser ut att vara mera än trettio; jag är i besittning af en kraftfull konstitution, en berghelsa, en ovanlig muskelstyrka och en mage, som skulle anses utmärkt äfven inom strutsslägtet. Detta om fysiken.
Man lyssnade till hans ord. Ja, upprorsmakarna bragtes redan från början till tystnad genom det oväntade i detta tal pro facie sua. Var denne man galen, eller ville han mystifiera dem? Hvad han än månde vara, så förstod han att imponera och skaffa sig gehör. Icke en hviskning förnams mera i denna församling, der nyss ett oväder rasat. Lugnet efter stormen.
Dessutom tycktes verkligen Robur vara den man, han gaf sig ut för. Hans figur, som var medelstor och axelbred skulle kunnat bilda ett regelbundet trapez, hvari den största af de parallela sidorna utgjordes af axlarnas linie. På denna linie, uppburet af en kraftfull hals, hvilade ett enormt, sferoidalt hufvud. Hvilket djurs hufvud skulle detta likna för att gifva stöd åt teorien om passionernas placering? Jo, en tjur; men en tjur med ett intelligent ansigte. Ögonen tycktes spruta eld vid den minsta motsägelse, och ögonbrynen sammandrogos oupphörligt, hvilket är ett säkert bevis på okuflig energi. Håret var kort och något krusigt samt hade en metallisk glans. Bröstet var höghvälfdt och höjde och sänkte sig såsom en blåsbälg. Armar, händer, ben och fötter passade till det hela.
