Sida 118
och der såg man en gasell, som förirrat sig upp till dessa höga regioner. Ej heller fans der några foglar, om man undantager några stycken kråkor.
Då detta pass väl var tillryggalagdt, började Albatros sänka sig. Då man kommit ut från passet, varseblef man utom skogsregionerna intet annat än en oändlig slätt, som sträckte ut sig i form af en ofantlig sector.
Nu gick Robur fram till sina gäster och sade i den mest artiga ton:
— Indien, mina herrar!
*
TIONDE KAPITLET.
I hvilket man får veta hvarföre och på hvad sätt betjenten Frycollin blir tagen i släptåg.
Ingeniören hade ingalunda för afsigt att låta sitt luftskepp göra en lustresa öfver Hindostans märkvärdiga trakter. Hvad han åsyftat var säkerligen icke annat än att passera Himalaya för att visa, hvilken utomordentlig apparat han egde till sitt förfogande för att röra sig i luften, och för att öfvertyga till och med dem, som icke ville blifva öfvertygade. Måste man då tro, att Albatros var fullkomlig, ehuru man vet, att det icke fins något fullkomligt här på jorden? Det är det man får se.
Men om äfven Onkel Prudent och Phil Evans i sitt stilla sinne icke kunde annat än beundra kraften hos denna luftseglingsapparat, så visade de i alla händelser ingenting deraf. De tänkte icke på annat, än att få ett tillfälle att fly. De beundrade icke en gång det sublima skådespel, som utbredde sig för deras blickar, under, det Albatros följde Pendjabs gränser.
