Sida 52
utan att det vore möjligt att upptäcka gerningsmännen — hvari de kanske icke heller hade så orätt.
Hela följden blef den, att polisen förblef hvad den var förut, hvad den alltid skall blifva i den bästa af verldar, som icke är fullkomlig och aldrig heller skall veta att blifva det.
*
FEMTE KAPITLET. I hvilket ett stillestånd i fiendtligheterna uppgöres mellan presidenten och sekreteraren vid Weldoninstitutet.
En bindel för ögonen, en kafle i munnen, ett rep om händerna, ett rep om fötterna, och följaktligen omöjligt att se, tala eller röra sig. Allt detta sammanlagdt var just icke egnadt att göra Onkel Prudents, Phil Evans och betjenten Frycollins belägenhet synnerligen dräglig. Att dessutom sväfva i okunnighet, om hvilka som äro upphofsmännen till detta bortröfvande, icke veta, hvart man blifvit kastad alldeles som simpla kollies i en godsvagn, icke veta hvar man befinner sig och hvad för öde som väntar en, detta kunde i sanning göra de saktmodigaste menniskor på jorden rasande, och som man vet, så hörde medlemmarna af Weldoninstitutet just icke till de mest tåliga. Då man känner till huru häftig Onkel Prudent var, så kan man lätt tänka sig, i hvilket tillstånd han borde befinna sig.
I alla händelser måste Phil Evans och han tänka, att det borde falla sig litet svårt för dem, att aftonen derpå intaga sina platser vid klubbens sammanträde.
Hvad beträffar Frycollin, så var det honom omöjligt att med förbunda ögon och tilltäppt mun tänka på något som helst. Han var mera död än lefvande.
