Sida 85
den vidsträckta sjön och styrde kosan mot den ryktbara flod, som tillför densamma Eriesjöns vatten, sedan det slungats utför dess ofantliga vattenfall.
Under en minut trängde ett majestätiskt buller, ett orkanlikt dån, ända upp till Albatros. Luften uppfriskades kännbart, alldeles som om något fuktigt skum kastats upp i densamma.
Nedanför störtade sig vattenmassor utför en hästskoformad brant. Man skulle kunnat kalla det en ofantlig kristallström midt ibland tusentals regnbågar, hvilka bildades genom solstrålarnes brytning. Det var ett sublimt skådespel.
Framför dessa vattenfall förenade en bro, som liknade en utspänd lina, de båda stränderna med hvarandra. Ungefär 4,5 kilometer längre ner fans en hängbro, öfver hvilken ett tåg just nu ångade fram, på väg från den canadensiska till den amerikanska stranden.
— Niagarafallen! — skrek Phil Evans.
Detta skrik undslapp honom, under det att Onkel Prudent af alla krafter bemödade sig att icke beundra något af de underbara saker han såg.
En minut senare hade Albatros passerat öfver floden, som skiljer Förenta staterna från Canada, och kom nu in på Nord-Amerikas vidsträckta områden.
*
ÅTTONDE KAPITLET.
I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
I en af hytterna i kajutan förut hade Onkel Prudent och Phil Evans funnit två förträffliga bäddar, linne och gångkläder i alldeles tillräcklig mängd samt
