Sida 188
man hade att utföra. Albatros skulle åtminstone icke, under det den höll stilla, riskera att föras bort mot ett okändt mål.
En lång lina om femtio meter, vid hvars yttersta ända ett ankare var fästadt, kastades nu öfverbord. Då luftskeppet uppnådde öns strand skrapade ankaret emot de första klipporna och fäste sig sedan stadigt mellan två af dem. Linan spändes nu med tillhjelp af de uppehållande propellrarna, och Albatros blef stående orörlig som ett skepp, hvars ankare man kastat på stranden.
Det var första gången som Albatros kastat ankare på jorden, sedan den lemnade Filadelfia.
*
FEMTONDE KAPITLET.
Hvari passera saker, hvilka verkligen förtjena att berättas.
Redan då Albatros befann sig på en ganska stor höjd, hade man kunnat iakttaga, att denna ö var temligen liten. Men på hvilken parallelcirkel låg densamma? På hvilken meridian hade man anträffat den? Var den en ö i Stilla hafvet, eller bland Sundaöarna eller i Indiska oceanen? Detta var en sak, som man ej kunde komma under fund med, förrän Robur hade gjort sina observationer. Men ehuru denne icke kunnat lita på kompassen, hade han dock anledning att tro, att ön var belägen i Stilla hafvet. Så snart solen steg upp skulle omständigheterna vara särdeles gynsamma för observationer.
Från denna höjd — femtio meter — tog ön, hvilken mätte omkring tjugufem kilometer i omkrets, sig ut ungefär som en sjöstjerna med tre uddar.
Vid den sydostliga udden låg en liten holme, som åtföljdes af en lång följd af klippor. På stranden syntes intet spår af tidvattnets vexlingar — hvilket
