Sida 171
förskräckelse vid åsynen af Albatros åt alla håll, och då de icke kunde fly, gömde de sig eller kastade sig ned på marken som djur.
Albatros upphörde icke att styra kosan mot söder bortom Beaglekanalen, bortom ön Navarino, hvars grekiska namn ljuder besynnerligt bland de barbariska namnen på dessa aflägsna landsdelar, bortom ön Wollaston, badad af Stilla hafvets sista böljor. Derpå passerade den, efter att hafva tillryggalagt sjutusen femhundra kilometer från kusten vid Dahomey, de yttersta öarna i Magelhaenska arkipelagen, och slutligen den längst i söder liggande ön, hvars yttersta spets är tärd af en evig bränning, detta fruktansvärda kap Horn.
*
FJORTONDE KAPITLET.
I hvilket Albatros gör något, som kanske ingen kan göra efter.
Följande dag var den 24 Juli. Men den 24 Juli i den sydliga hemisferen är detsamma som den 24 Januari i den nordliga. Dessutom lemnade man just bakom sig den femtiondesjette parallelcirkeln, och denna grad motsvarar den parallelcirkel, som i norra Europa genomskär Skottland vid samma höjd som Edinburg.
Termometern höll sig också för det mesta under fryspunkten. Man måste således hemta litet artificiel värme från de apparater, hvilka hade till ändamål att värma upp luftskeppets ruffer.
Det faller likaledes af sig sjelft, att om också dagarnas längd började tilltaga något efter solståndet den 21 Juni under den södra vintern, aftog dock deras längd i en ännu mera ansenlig grad på grund deraf, att Albatros styrde kosan mot polartrakterna.
