Sida 210
Det var ett fall om tretusen meter för de åtta menniskor, hvilka likt skeppsbrutna hakade sig fast vid detta vrak!
Dessutom skulle detta fall blifva så mycket häftigare som den främre propellern, sedan den rest sig vertikalt, fortfor att arbeta!
Det var då som Robur med en djerfhet, som utvisade en ytterlig kallblodighet, kröp fram till den halft förstörda ruffen, fattade tag i häfstången för igångsättandet och ändrade propellerns rotation från framdrifvande, som den var, till uppehållande.
Ett fall måste det naturligtvis blifva, ehuru något fördröjdt; vraket skulle åtminstone icke falla med denna växande hastighet, som bibringas föremål, hvilka äro underkastade endast tyngdlagarna. Och om det äfven skulle medföra döden för de öfverlefvande på Albatros, ity att de skulle kastas i hafvet, så var det i alla fall icke döden genom qväfning uti en luft, som genom det hastiga fallet skulle varit omöjlig att inandas.
Tjugofyra sekunder efter explosionen var allt, som återstod af Albatros, begrafvet i vågorna.
*
SJUTTONDE KAPITLET.
I hvilket man går två månader tillbaka i tiden och sedan hoppar nio månader framåt.
Några veckor förut, den 13 Juni, dagen efter det sammanträde, under hvilket medlemmarna af Weldoninstitutet öfverlemnat sig åt så stormiga uppträden, hade det bland alla klasser af Filadelfias befolkning, svarta så väl som hvita, varit en uppståndelse, som är lättare att tänka sig än att beskrifva.
