Sida 17
2. kap. I hvilket medlemmarna af Weldoninstitutet disputera utan att lyckas komma öfverens
— Aldrig kunna vi då komma öfverens!
— Aldrig! ... Aldrig!
— Nå, hvad tjenar det då till att disputera?
— Det är heller ingen dispyt! ... Det är en diskussion.
Det skulle man icke kunnat tro, att döma af de genmälen, de skarpa ord och utrop, hvilka sedan en dryg qvart tillbaka genljödo i sessionssalen.
Denna sal var i sjelfva verket den största i Weldoninstitutet, en vidtberyktad klubb, som hade sina sammankomster vid Walnut-Street i Filadelfia, Pensylvanien, Förenta Staterna, Amerika.
Förhållandet var, att offentliga demonstrationer, bullersamma meetings och slagsmål de olika partierna emellan egt rum i staden qvällen förut, i anledning af att man företagit val af en lykttändare. Häraf uppstod en jäsning, som ännu icke lagt sig och som kanske äfven var anledningen till den upphetsning, som medlemmarna af Weldoninstitutet nyss lagt i dagen. Och dock var här endast en helt vanlig sammankomst af medlemmar af ballongföreningen, hvilka diskuterade den — till och med vid denna tidpunkt — ännu sväfvande frågan om sättet att styra ballonger.
Allt detta tilldrog sig i en af Förenta staternas städer, hvars hastiga utveckling till och med öfverträffade New-York’s, Chicago’s, Cincinnati’s och San-Francisco’s — en stad, som dock hvarken är en hamnplats, ett centrum för olje- eller petroleumkällor, en manufakturstad eller ändpunkten för ett jernvägsnät — en stad, som är större än Berlin, Manchester, Edinburgh, Liverpool, Wien, Petersburg och Dublin — en stad, som eger en park, inom hvilken skulle kunna rymmas den engelska hufvudstadens sju parker sammantagna — och slutligen en stad, som för närvarande räknar 1,200,000 själar och kallar sig verldens fjerde stad, näst London, Paris och New-York.
Källa: Project Runeberg ·
