Sida 207
17. kap. I hvilket man går två månader tillbaka i tiden och sedan hoppar nio månader framåt.
Redan tidigt på morgonen rörde sig samtalet uteslutande om den oväntade och skandalösa tilldragelse, som timat dagen förut. En obehörig person, som sade sig vara ingeniör, en ingeniör, som benämnde sig med det besynnerliga namnet Robur — Robur, eröfraren! — en person af okänd härkomst och okänd nationalitet hade helt oväntadt uppträdt i sessionssalen, förolämpat medlemmarna af ballongföreningen, hånat dem, som trodde på ballongens styrbarhet, framhållit fördelarna af apparater tyngre än luften, uppgifvit hånskratt midt uti det förskräckligaste tumult, framkallat hotelser, som ban slungat tillbaka mot sina motståndare. Och slutligen hade han, sedan han stigit ned från tribunen under aflossande af revolverskott, försvunnit, och oaktadt alla efterspaningar hörde man icke mera talas om honom.
Detta var i sanning egnadt att upphetsa inbillningen och sätta alla tungor i rörelse. Så skedde också både i Filadelfia och i de trettiosex andra stater, som höra till unionen, och för att säga sanningen, så väl i gamla som i nya verlden.
Men hvad var denna rörelse emot den, som uppstod, då det blef kändt, att hvarken presidenten eller sekreteraren vid Weldoninstitutet hade återvändt till sina hem. Och dessa personer voro dock rangerade, hyggliga och städade män. Aftonen förut hade de lemnat sessionssalen såsom medborgare, hvilka icke tänkte på annat än att helt lugnt begifva sig hem såsom ungkarlar, hvilka icke skulle vid hemkomsten mötas af något surmulet ansigte. Skulle de möjligen hafva rest bort? I alla händelser hade de icke sagt något, som kunde gifva anledning till den förmodan. Det var tvärtom öfverenskommet, att de dagen derpå ånyo skulle intaga sina platser vid klubbens sammanträde, den ene som president, den andre som sekreterare, vid en sammankomst, der man skulle diskutera den föregående aftonens händelser.
Och det var icke nog med detta fullständiga
Källa: Project Runeberg ·