Sida 212
17. kap. I hvilket man går två månader tillbaka i tiden och sedan hoppar nio månader framåt.
Från denna dag räknadt hade den lärda verldens ovisshet försvunnit. Denna kropp var ingalunda ett naturfenomen; det var en flygmaskin, ett praktiskt användande af teorien: tyngre än luften. Om dess uppfinnare, befälhafvaren på detta luftskepp, fortfarande ville bevara sitt incognito, så höll han dock tydligen ej längre derpå hvad hans apparat beträffade, då han visade den på så nära håll öfver den “fjerran vesterns“ landsträckor.
Hvad åter beträffar den mekaniska kraft, hvaröfver luftskeppet förfogade, eller de maskiners beskaffenhet, som bibringade detsamma rörelsen, så sväfvade man ännu i fullständig okunnighet derom. Men hvad som i alla händelser icke var något tvifvel om, det var, att detta luftskepp måste vara begåfvadt med en utomordentlig förmåga att kunna snabbt röra sig i luften. Några dagar senare signalerades det också i “det himmelska riket“, derpå i den sydliga delen af Hindostan och kort derpå sågs det sväfva fram öfver Rysslands ofantliga stepper.
Hvem var då denna djerfva mekaniker, som förfogade öfver en sådan förmåga att snabbt röra sig i luften, att för honom staterna och hafven icke hade några gränser, och som herskade i jordens atmosfer såsom uti en egen besittning? Kunde man ana, att det var denna Robur, hvilken så hänsynslöst hade slungat sina teorier i ansigtet på medlemmarna af Weldoninstitutet den dag, då han gjorde en bresch i föreställningarna om ballongens styrbarhet?
Det är möjligt, att några skarpsinniga hufvuden kommo på den tanken. Men — något som verkligen är en högst besynnerlig sak — ingen tänkte på, att sagda Robur kunde stå i någon slags förbindelse med presidentens och sekreterarens vid Weldoninstitutet försvinnande.
Hela saken skulle med ett ord fortfarande förblifvit inhöljd i en slöja af hemlighetsfullhet, om det icke hade varit för ett telegram, som afsändts från
Källa: Project Runeberg ·