Ingenjör Roburs luftfärd

gång i Förenta staterna. Och huru skulle han också kunna vara annat, då han innehade en stor del af aktierna i Niagarafallen? Vid denna tid hade några ingeniörer i Buffalo bildat ett bolag för att kunna tillgodogöra sig Niagarafallen. En ypperlig affär! De sjutusen femhundra kubikmeter, som Niagara utslungar i sekunden, äro i styrka lika med sju millioner hästkrafter. Denna oerhörda kraft, fördelad mellan alla de fabriker, som äro uppförda inom en omkrets af femhundra kilometer, gaf en årlig behållning af femtonhundra millioner francs, hvaraf en del stoppades i bolagets kassa och i all synnerhet i Onkel Prudent’s fickor. Han var dessutom ungkarl, lefde enkelt och hade för sin personliga uppassning ingen annan än sin betjent, Frycollin, hvilken alls icke passade att tjena hos en så djerf husbonde. Men motsatserna beröra hvarandra här i verlden.

Det faller af sig sjelf, att Onkel Prudent hade många vänner, eftersom han var rik; men han hade äfven fiender, derför att han var klubbens president — bland andra alla dem, som afundades honom denna plats. Såsom hörande till de mest hätska kunna vi nämna sekreteraren vid Weldoninstitutet.

Denne hette Phil Evans och var också mycket rik, emedan han var direktör för Waldon Watch Company, en betydande klockfabrik, som fabricerar femhundra klockor om dagen, och hvars fabrikater äro fullt jemförliga med de bästa från Schweiz. Phil Evans hade således kunnat anses som en af de lyckligast lottade menniskor i verlden, ja, till och med i Förenta staterna — om det icke hade varit för Onkel Prudent’s plats. Liksom han var Phil Evans fyrtiofem år gammal, liksom han hade han en förträfflig helsa, liksom han var han ofantligt djerf, liksom han föga angelägen att utbyta det ogifta ståndets otvifvelaktiga företräden framför det äkta ståndets tvifvelaktiga. De voro således två menniskor, förträffligt egnade att komma öfverens, men de kommo icke öfverens, och båda