Ingenjör Roburs luftfärd

olyckshändelsen vid Taybron sett orkanen utöfva ett tryck af fyrahundrafyrtio kilogram per qvadratmeter! En ballong, då naturen aldrig efter detta system konstruerat någon flygande varelse, vare sig nu att den är försedd med vingar som foglarna, eller med hinnor, som vissa fiskar och däggdjur . . .

— Däggdjur? . . . — utbrast en af klubbens medlemmar.

— Ja visst, läderlappen, som flyger, om jag icke misstager mig. Kanske den ärade medlem, som behagade afbryta mig, är okunnig om, att detta flygande djur hör till däggdjuren, och har han någonsin sett en omelett, tillagad af läderlappens ägg?

Den sålunda tilltalade aktade sig för några vidare inpass, och Robur fortsatte med samma liflighet :

— Men är det derför sagdt, att menniskan bör afstå från att göra sig till herre i luftens rike, afstå från att ändra så väl de inre som de yttre förhållandena i verlden genom att nyttja detta förträffliga samfärdsmedel? Nej, långt derifrån! Och liksom menniskan blifvit herre öfver hafven genom fartyg, med årån, seglet, hjulet eller propellern, på samma sätt skall hon blifva herre öfver den atmosferiska rymden genom apparater, tyngre än denna, ty för att vara starkare än luften, fordras det att vara tyngre än den.

Denna gång brast ovädret löst bland åhörarna. Hvilken salva af skrik utgick icke från alla dessa munnar, riktade mot Robur alldeles som lika många bösspipor eller kanonmynningar! Gälde det icke att svara på en formlig krigsförklaring, utslungad i aeronauternas läger? Höll icke striden mellan de olika åsigterna “lättare än luften“ och “tyngre än luften“ på att blossa upp ånyo?

Robur blinkade ej. Med armarna korslagda öfver bröstet inväntade han helt lugnt, att det skulle blifva tyst igen.