Sida 170
utbreda sig öfver gyllenläderstapeterna i den äldriga riddar-salen.
Också sågo de gamla riddarne rätt ståtliga ut i sina förgylda rustningar och brokiga hjelmbuskar. Likväl voro dessa hedersmän icke de enda föremål i salen, som solen denna afton hade att belysa, ty midt på det blanka mosaik-golfvet stod ett mindre, för tvänne personer dukadt bord, dignande under silfver och kristaller, uppfylda af de läckerheter, som en rik mans kök, källare och orangerier kunna åstadkomma.
En betjent, hvilken länge haft att syssla omkring det prydliga bordet, närmade sig ett annat af marmor, på hvilket, jemte tallrikar och karotter af forgyldt silfver, stod en ringklocka, i hvilken han började ringa. Ljudet var så gällt, att det bort kunna höras genom större delen af våningen. Anseende sig hafva ringt nog, stälde betjenten klockan på dess vanliga plats och aflägsnade sig derefter ur riddarsalen.
Omkring fem minuter efter betjentens afgång öppnades de stora dörrarne till det inre af våningen, och ut i riddarsalen trädde ett menniskopar af olympisk skönhet.
Den unge mannen var klädd i hvita uniformspanta-longer, hvit väst och kort civil rock af svart silkessammet, rikt prydd med silkessnören af samma färg, hvilken drägt bidrog till förhöjandet af officerens i och för sig sjelf utmärkt vackra gestalt.
Den unga flickan företedde det ovanliga af en hög, smärt växt med ett ansigte, som, oaktadt blekheten och det något slocknande i blicken, — följder så väl af själens oro som af den trötthet, en längre och hastig resa måste tillskynda en vid dylika färder ovan person, — likväl lyste af de skönaste jungfruliga behag. Det svarta håret, slät-kammadt kring pannan, nedföll från nacken i tre långa, tjocka flätor. Deremot var det öfriga af toaletten i ganska tarfligt skick. Hon bar nämligen en icke alldeles ny rock af mörkgrönt bombasin, knäppt upp till halsen med små stenkolsknappar. Denna rock syntes något illa medfaren af resan, hvaraf man kunde draga den slutsatsen, att hvad den sköna flickan nu bar på sig var det enda af hennes garderob, som blifvit medfördt.
»Min älskade,» sade den unge mannen, »jag har, som du ser, skickat bort alla domestikerna, ty jag allena vill
Källa: Project Runeberg ·