Sida 207
»Hun har sqvallrat för en af fångknektarne, att Tunn-bindar-Olle haft kisslingar * gömda i sänghalmen,» uppgaf åklagaren.
»Har du gjort det, min vän?» sporde ordföranden den tilltalade, med så mycken mildhet i uttrycket, som var möjligt för en sådan vilde som han.
»låg gjorde det för det gemensamma bästa,» svarade den tilltalade.
»Vanlig undflykt, stackars Hvita räfl» anmärkte hufvud-mannen; »har du ingenting annat att försvara dig med?»
»Tunnbindaren, som rådde om kisslingarne, hade gömt dem under sänghalmen,» genmälde Hvita räfven, »och jag varnade honom flere gånger för att lägga dem på ett gömställe, som så lätt kunde upptäckas . . . men som han inte ville följa mitt råd och jag visste att fångknekten före natten skulle undersöka madrasserna, så höll jag för rådligast att yppa saken på förhand, ty om jag det inte hade gjort, så skulle upptäckten af Tunnbindarens saker gifvit anledning till en allmän visitering, och det hade smakat oss så lagom . . . Tunnbindare-Olle har alltid varit ett nöt, som inte är värdt att hålla på. .. Jag frågar hvar och en, om det inte var både klokt och fint gjordt?»
»Jo, jo,» försäkrades från alla sidor.
»Men innan jag yppade saken för fångknekten,» återtog den tilltalade, »nämnde jag för lumpsamlaren hvad jag tänkte göra.»
»Talar Hvita räfven sanning?» sporde ordföranden åklagaren.
»Hvita räfven ljuger,» svarade denne.
»Ljuger jag, din usling 1» skrek Hvita räfven och upplyfte sin arm hotande mot åklagaren.
»Jaså, du förgriper dig mot åklagaremakten 1» ropade ordföranden, slående träklossen mot stengolfvet.
»Det är en nedrig komplott emot mig!» fortfor den tilltalade, kastande omkring sig 'blickar, brinnande som ett lodjurs; »hufvudmannen och åklagaren ligga i maskopi med hvarandra.»
»Jaså, du förgriper dig mot domstolens värdighet!» skrek hufvudmannen. »Herrar bisittare,» fortfor han, vändande sig till ledamöterna, »talar Hvita räfven sanning?»
* Dyrkar.
Källa: Project Runeberg ·
