Sida 206
sig ned, och en vensterhänd sexman trädde fram för att knipsa Dyringen .. . Dyringen visste, att han skulle få nåd, om den vensterhände högg ett enda misshugg, och derför log han och lade sig ned, liksom man lägger sig för att sofva middag. . . Den vensterhände högg, och vid första hugget rullade Dyringens huggknubbe fyra alnar från kroppen ... Då log inte Dyringen mer, och han sofver sin middag ännu i dag . . . Jag ser på dig, perukmakare, att det skulle gå på samma sätt med dig som med Dyringen; men som jag tycker det är synd om dig, så vill jag sjelf traktera Stenbocken för att visa dig, din stympare, och alla de andra, hur man skall bära sig åt för att bli ålderman i det vällofliga perukmakareembetet. . . Ned med dig, Stenbock, och hit med äppelknifven.» *
Derefter ryckte han spjälan ur den ordinarie perukmakarens hand. Den dömde, utan att yttre något ord, föll på knä och lade derefter sitt hufvud på madrassen.
»Ur vägen, att jag får ruml» ropade hufvudmannen och svängde omkring sig med spjälan, så att alla måste draga sig tillbaka.
»Bra, bra! Lefve hufvudmannen!» ropade alla, som nu började ■ försona sig med den sjelftagna ändringen af första kapitlet första paragrafen hvalflagen.
Nu höjde hufvudmannen den fruktansvärda spjälan — ett hårdt slag hördes — delinqventen hvarken skrek eller sprang upp, utan låg orörlig som en död på madrassen.
Ett allmänt bravorop skallade genom hvalfvet.
»Vräk nu kroppen åt sidan och fram med Hvita räfven,» befalde hufvudmannen och återtog derefter helt lugnt sin plats på domaresätet.
Några fångar bortsläpade långt in i hvalfvet Stenbockens kropp, hvilken icke röjde minsta tecken till lif.
Derefter framledde lumpsamlaren Hvita räfven.
Denne var en liten, hvithårig och skelögd man med ett djupt ärr under venstra ögat. Äfven han var dömd till lifstids fästning, men för sedelförfalskning, förknippad med en mängd andra bedrägerier.
»Hvad har Hvita räfven gjort för godt?» frågade ordföranden.
• Bilan.
Källa: Project Runeberg ·
