Sida 223
»Tunqvist hängde sig sjelf, fast han nu vill skjuta ifrån sig på andra.»
»Det är just det vi få se i morgon inför slottsrätten.»
»Jag ser, att det icke stort lönar mödan för en fånge att söka bli hederlig karl,» anmärkte Broms, antagande den oskyldigaste uppsyn.
»Du är ju sjelfva hedern och redbarheten, kära Broms, fast man icke gerna kan se det på dig.»
»Att man ej kan se det på mig, är ej mitt fel, utan kungl. majestäts och kronans, som satt fångkläderna på mig. Man är något ovan att tänka sig heder och redbarhet under fångtröjan.»
»Nå, fram med hvad du hade att säga nul» yttrade kommendanten; »du vill väl inte, att jag skall hålla loftal öfver dina dygder heller 1»
»Jag har hört sägas att lifstidsfångar, som varit i tillfälle att göra fästningen någon större tjenst, blifvit för detta sitt välförhållande benådade och försatte i frihet.»
»Ganska riktigt. .. Jag förstår dig, du vill göra fästningen en större tjenst för att derigenom sjelf bli fri... det är ju så, min gosse?»
»Ja, dertill har jag både viljan och förmågan.»
»Låt höral»
»Den tjenst, jag kunde göra, är den största, en fånge kan bevisa sin bevakning, det är jag säker på... Men är jag väl lika säker på, att den förskaffar mig nåd och frihet?»
»Det har jag svårt att säga, innan jag får veta hvari den tjensten består.»
»Men jag kan ej säga, hvari tjensten består, innan jag är säker på min belöning.»
»Du vet alltför väl, hederlige Broms, att benådnings-rätten icke ligger i mina händer.»
»Jag vet nog det.. . men jag vet också, att ett förord af nådig herr kommendanten skulle göra susen på vederbörlig ort.»
»Väl möjligt.. . Nå, på hvadj sätt tänker du nu för-värfya dig detta förord?»
»Om det en vacker morgon hände, att vid första runden ingenting annat funnes i de sju fängelsehvalfven än råttöma, hvad skulle herr kommendanten då säga, om jag i största ödmjukhet får fråga?»
Källa: Project Runeberg ·
