Sida 365
vid mitt bröst och berusats af mina kyssar!... Ha ha! . .. Högaktningen skall springa gatlopp mellan löjet och hånet, till dess den slutligen utmärglats till en jemrens och afskyns bild!... Ingen pardon, ingen nåd ... lika mot lika! ... Det är strid på lif och död!»
Fasan, som, under det Räyel talade dessa förfärliga ord, stått tecknad på Amandas ansigte, upplöste sig, vid slutet af dem, i ett öfverjordiskt leende på hennes läppar.
»Jag skall hviska i hans öron så många kärlekens ord, att han icke skall höra, hur hatets ormtunga hväser omkring oss,» sade hon med handen på hjertat och blicken mot höjden; »jag skall omgärda honom med så mycken ömhet, att han icke skall se hur ondskan hånler omkring oss... och,» tillade hon med fulla klangen af sin silfverstämma, »verlden, som lyssnat till smädarens ord, skall, när den skådat i vår boning, kasta smädelsen med förakt tillbaka på smädarens eget hufvud!»
Räyel teg, men hans läppar skälfde och hans ögon rullade.
»En båt på fjärden!» ropade Amanda, med glad öfver-raskning skådande ut genom balkongens fönster; »den styr mot land ... det är han, det är Alm!... Och ni,» vände hon sig till löjtnanten, »ni... fly, fly, medan tider är, ty han, som kommer, är af himlen utsedd till mitt försvar, och hans arm är stark som den hämnande gudens! ...»
»Jag mördar honom, ja, jag mördar honom!» gnisslade löjtnanten, gående af och an i salen och det med sådan våldsamhet, att den dyrbara turkiska mattan uppristades af sporrarne och släpsabeln slängde kring mot panelningar och stolar.
Solen hade redan försvunnit, och skymningen, som småningom börjat lägra sig öfver fjärdens och åkrarnes böljor, skickade den ena skuggan efter den andra in i paviljongens glada sommarvåning.
»Ah, nu är han nära bryggan!» fortfor Amanda i ett slags glädjeyrsel; »kom, skynda, skynda, du ädle, du härlige man!. .. Ack, du behöfde icke jemföras med dame för att vara stor, himmelshög! Min Gud, min Gud! Hur mycket var jag icke nära att förlora!»
»Ha!» utbrast Räyel med ett skallande hånskratt, hvar-under han skyndade från den ena dörren till den andra, skjutande riglarne för dem alla.
Källa: Project Runeberg ·
