Sida 60
bröstet vidgar sig och blicken höjes vid trumpeternas ljud, trummornas hvirflar, kanonernas och handgevärens eld. Huru mycket mera då, när stormen ryter, åskan skräller och himlen slungar blixt på blixt 1
Hvad Alm förutsåg, inträffade.
Sedan mjölnaren med tillfredsställelse' funnit, att hans grofva läggar lyckligen trotsat granithällens styrka, spände han ånyo sina roflystna ögon i sin motståndare och började derefter röra sin oformliga massa framåt, under synbar af-sigt att gifva ett afgörande slag i saken.
»Har du badat dig något under den förflutna sommarn?» frågade han under framskridandet.
Alm teg, följande uppmärksamt sin fiendes rörelser så mycket som det var honom möjligt, ty när blixten slocknat, omgåfvos begge af ett nästan ogenomträngligt mörker.
»Om du det inte gjort, gosse lilla,» fortfor mjölnaren, »så skall du få det nu... Du vet väl, att vi ha Mälaren alldeles inunder oss?»
Icke heller denna fråga bevärdigade Alm med svar, utan drog sig några steg tillbaka upp på en liten sluttning af berget, hvarigenom han kom ungefär en aln högre än mjölnaren.
»Visst är det ett godt stycke utföre,» fullföljde denne, »och besvärligt är det att komma ned; men var du lugn som en kogubbe utan kor, gosse lilla, för jag skall nog dra bestyr om att du kommer ned, utan att du behöfver böja en knäskål eller kröka en tå.»
Knappt hade Broms med hånande tunga uttalat dessa ord, förrän Alm tog fart från sin sluttande ståndpunkt och kastade sig med kraften af en orkan mot den annalkande mjölnaren.
Men var vår hjelte orkanen, så var likväl mjölnaren den fasta, trotsande muren.
Visserligen skakades muren betydligt, och mycket af rappningan strök med, ty vid Alms begge näfvar, som på en gång träffat jättens ansigte, klibbade skinn och blod; men blixtsnabbt slöt muren sina begge flyglar, armarne, omkring den anfallandes lif, och nu börjades högt på berget en brottning, värdig Snorre Sturlessons penna eller strängarne på Lings lyra.
Källa: Project Runeberg ·
