Sida 61
Lyckligtvis för Alm, hade han fått undertaget, och den, som vet hvad brottning vill säga, känner också den stora fördel, som ligger i ett godt undertag.
Mjölnaren sökte trycka sin motståndare hårdt till sitt breda bröst för att på detta sätt krossa eller qväfva honom i sin famn; men Alm, för klok att på en gång bjuda honom begge sidorna af refbenen, vred sig alltid så, att han vände än den ena och än den andra sidan deraf mot resens bröst, medelst hvilka finter en svagare har lättare att trotsa en starkares famntag.
Alm anlitade de medel konsten erbjuder för att få omkull sin motståndare; men han erfor snart, att han förr skulle kunna bända en klyfta ur stället än denna förfarliga kompakta massa af senor, muskler och ben, hvilken han nu omslöt med sina armar.
Mjölnaren sökte äfven å sin sida vräka sin fiende öfver-ända, och otaliga gånger lyfte han honom alnshögt från hällen och tryckte honom derefter ned igen. En vanlig kammarskrifvares ben hade otvifvelaktigt dervid brustit, liksom fotterna på en rankig pinnstol; men Alm hade ben, hvilka skulle eröfrat segerpalmen vid begge gardesregementena, i trots af den bomull som derstädes går åt för att fylla hvad en njugg natur oftast brister uti, och han hade vador, hvilka knappast tre kammarskrifvarhänder, hopskarfvade, kunnat omfatta.
Derför, ehuru vår hjelte icke kunde undvika att gång efter annan bli upplyft af sin i styrka vida öfverlägsne motståndare, lyckades det honom likväl alltid att återvinna fotfäste, utan att benen sveko eller utmattades.
På detta sätt hade de båda kämparne, frustande som tvänne hvalar, men också lika ordfattige som de, en god stund pröfvat hvarandras krafter och konster, utan att en åskådare skulle kunnat gissa till utgången af denna vilda tvekamp.
Äfven i en annan omständighet tycktes de stridande dela samma tanke och föresats, nämligen att så mycket som möjligt draga sig från den afgrund, vid hvars brädd de kämpade, inseende troligtvis begge, att den enes fall der-utför jemväl ovilkorligen skulle medföra den andres, till lika liten båtnad för segraren som för den besegrade.
Under tiden fortforo åskan och regnet, och kämparne lackade af svett på samma gång de genomblöttes af regnet.
Första älskarinnan.
Källa: Project Runeberg ·
