Sida 62
Det var en Gräfenbergerkur, drifven till ytterlighet: svettning och afkylning i samma ögonblick, samma andetag, utan hvila, utan ringaste uppehåll.
Slutligen förlorade mjölnaren tålamodet — och man kan verkligen förlora det för mindre än så — och han bestämde sig för en ny afgörande manöver.
Manövern bestod deruti, att han, med armame slutna som ett jemband omkring motståndarens kropp, kastade sig sjelf baklänges ned på berghällen.
Alm, hvilken vid denna lyckade manöver naturligtvis föll uppå sin motståndare, förvånades med skäl öfver den, enär den, som vid ett slikt tillfälle blir den öfverliggande och derjemte bibehåller undertaget, obestridligen vinner en ny betydlig fördel emot sin fiende.
Men vår hjelte hann icke reflektera mycket deröfver och än mindre begagna sig af den derigenom medgifna fördelen, ty med en häfning, som nästan kunnat bända upp grundvalen till ett hus, vräkte mjölnaren Alm åt sidan och slängde derefter sig sjelf ofvanpå honom med en förvånande hastighet.
Men icke nog dermed: sedan Broms sålunda lyckats få kammarskrifvaren under sig, släppte han sitt tag om dennes lif och lyfte sig sjelf och Alm, hvilken ännu bibehöll sitt tag, på armarne upp ett godt stycke från marken, hvarefter han med hela sin fruktansvärda tyngd släppte sig sjelf och sin under honom hängande börda ned på hällen igen, med ett djefvulskt skratt, som kunnat höras till Kungsholmslandet, trots blåsten och åskan.
Ett klagande ljud bröt sig fram mellan Alms hårdt sammanbitna tänder, ty han tyckte, att alla benen i hans kropp krossades. Hans armar föllo maktlösa åt sidorna, och han gaf sig förlorad.
»Ha ha!» jublade segraren; »näbbar och klor har du som en örn, det vet jag nog. .. men har du inte nu fenor som en fisk, så tar fan vid dig!»
Derpå släpade han sin maktlöse fånge allt närmare och närmare intill brädden af afgrunden.
Alm hörde Guds röst i åskan, som mullrade öfver honom, men denna röst hade ej något välde öfver mördarens öron; han såg Guds finger i blixten, som flammade öfver honom, men detta finger höll ej mördarens hand tillbaka. Han låg nu vid kanten af bråddjupet.
Källa: Project Runeberg ·
