Sida 85
När nu borgmästaren hoppade öfver Norrbro och ropade sitt gamla vanliga »tag fast migl», så såg allt folket uppåt och började skrika med honom. Men allt qvinnfolk dånade och föll omkull på gatan, förty borgmästarens flanellsjacka och yllekalsonger voro alldeles sönderslitna och förstörda.
Nu begaf det sig, att några riksdagsmän från Skåne stodo utanför Operakällaren vid Gustaf Adolfs torg, ty de rådslogo med hvarandra om rikets förkofran och väl, såsom de ännu i dag bruka rådslå.
Då nu dessa fingo ögonmärke på borgmästaren, blefvo de högeligen förvånade, och ropade de till honom sålunda:
»Kors, är du i Stockholm, bror Tröglund! Men hvi hafver du så brådtom, bror, och hvi är du så tunnklädd? Kom du mans in på Opris och. få dig der en sup, för luften sökerl»
Men borgmästaren suckade och svarade:
»Tag fast migl Tag fast mig!»
Då sade en af riksdagsmännen:
»Tröglund,, min bror, när behöfde man tillförene springa efter dig för att draga dig in på källaren, och när behöfde man släpa dig fram till lilla supen 1... Är du från förståndet, eller hafver du justitie-kanslersembetet i hälarne på dig?»
Borgmästaren sökte och sökte efter den, lilla fjädern, men kunde icke finna rätt på den, och ju mer han tryckte och tryckte på den stora, desto fortare bar det i väg för honom.
När han nu såg, huru den ena källarskylten efter den andra ilade förbi honom och försvann undan hans ögon, då gaf han allt förloradt, och han önskade sig döden.
Men lösbenet sprang och sprang, och hvar det slutligen hamnade med borgmästaren, det vet ingen.
Och dermed slutar sagan om det konstiga lösbenet, hvaraf man lärer, dels huru vådligt det är för en liten och tjock man att söka bli stor genom höga klackar, dels ock att man, vid valet mellan två onda ting, hellre bör föredraga att slinka fram sin bana än att förlöpa sig här i verlden.
Källa: Project Runeberg ·
