Tillbaka Read Runeberg

Romaner 2. Första älskarinnan

Originalsida 88
Originalsida 88
Originalsida 88
Originalsida 89
88–89

Sida 88

slutligen blefvo såVstärka och täta, att man nästan kunde tro, ätt det icke var blott ett träben, utan fastmer trenne dito i sällskap med h varandra.

Också , dröjde det icke länge, innan han mötte en högst bedröflig skepnad. Vår kammarskrifvare urskilde nämligen i mörkret en karl, hvilken méd möda knegade sig fram på tvänne ben, af hvilka det ena var af trä, samt med en krycka under hvardera armen. Det var just detta träben och dessa tvänne kryckor som förde ett sådant oväsen.

Karlen vär klädd i en vid rock af vanligt ljust bolstervar, och på hufvudet bar han en slokig hatt med 'skyggen, som nästan betäckte ansigtet. Mer kunde ej Alm vid lyktans sparsamma sken urskilja af den arme krymplingen.

Han och krymplingen gingo förbi h varan dra} men när Alm gått några steg, vände han sig om för att ännu en gång kasta en blick på den olycklige, hvilken, till hans förvåning, icke hade stannat för att begära en almosa.

Men då märkte Alm, att äfven krymplingen gjort halt och jemväl såg sig om, men att denne, vid det att Alm betraktade honom, fortsatte sin bullersamma vandring.

Alm, som ånyo kom att tänka på den lille tjocke borgmästaren, fann att den krympling, han nu hade för ögonen, var en lång och ovanligt grofväxt karl.

Någon vidare uppmärksamhet egnade han likväl icke åt denna omständighet, Utan fortsatte äfven han sin väg, tänkande snart på helt andra föremål än träben och kryckor.

Han tänkte på den stackars flickan, som han denna afton skulle återse och hvilken han lyckats rycka från för-derfvets branter, och han njöt i djupet af sitt hjerta den tillfredsställelse, som. medvetandet af en god handling alltid medför.

Hade han icke varit så fördjupad i dessa * betraktelser, skulle han kanske förvånat sig öfver att träbensstötarne fortforo att vara lika kraftiga, oaktadt den, som förorsakade dem, borde, såsom styrande rakt motsatt kosa, aflägsna sig allt mer och mer. Visserligen hörde han dem, men han trodde att det var med inbillningens öron han hörde, såsom ofta händer.

Beträdande Jerntorgsgatan, steg Alm in i en port på höger hand och befann sig i en mindre salubod för hvarje-handa kramvaror, hvaribland handskar och paraplyer.

Källa: Project Runeberg ·