Sida 90
»Jag har väl inte så kort minne, heller, herr sekter!... Det der paraplyt kände jag ganska väl igen, ty det är små stjernor i bården, och den hvita kryckan är af en annan form än de öfriga... med ett ord, jag såg ganska väl, att det var samma paraply herr sektern köpte af mig i går.»
»Och karlen fick min adress?»
»Ja, i samma has vid Österlånggatan, i hvilket skräddar Svensson bor... det var ju rätt det?»
»Alldeles ja, och jag är på det högsta förbunden . . . men ...»
»Och karlen har inte hörts af?»
»Nej, min fru!»
»Men kanske att herr sektern inte varit hemma sedan i morse!»
»Jag har varit hemma hela eftermiddagen och kommer just nu hemifrån.»
»Då förvånar det mig... men det torde inte vara tvifvel underkastadt, att sektern återfår det, efter karlen gjorde sig så mycket besvär med att få veta namnet på paraplyts egare och hvar denne bodde ... Jag gissar att han kommer i morgon . .. Således lär det väl inte bli någon handel af den här gången, så ffamt det inte behagas något annat än paraplyer.»
»Men ... men sade karlen ingenting eljest?»
»Hvad skulle han väl säga?»
»Hade han inte ett... ett rödbrusigt ansigte?»
»Minsann jag det lade på minnet. .. jag tyckte, jag, att paraplyt var det vigtigaste.»
»Visserligen . .. men hade han inte en vidrig uppsyn?... Tjocka, svarta polisonger och ...»
»Min Gud, hur i all verlden kan jag komma i håg allas uppsyn som gå hit in!... Alla, som köpa, äro vackra i mina ögon, och de, som inte köpa, äro fula som stryk ... det är den enda måttstock jag har på deras ansigten, som gå in i min bod.»
»Men, min fru, ni måtte väl något så när kunna erinra er...»
»Kors ja ... inte tror jag han var någon skönhet... men jag tyckte det var en ärlig menniska, efter han så genast ville ha reda på egaren till hittegodset... ärlighet är minsann ingen hvardagskrydda det. . . och om jag inte
Källa: Project Runeberg ·
