Sida 92
Alla dessa omständigheter, i förening med den underrättelse han nyss erhållit i samma bod, öfvervägde Alm mycket noga, och han bestämde sig för ett raskt beslut.
Alm passerade f. d. Röda skissen, men vek genast af till venster och befann sig snart framför den östra af de begge broar; som hvälfva sig öfver den forna stadsgrafven, der numera Jernvågen är tillfinnandes. Utan att se sig tillbaka, ty han hade nog af träbenets och kryckornas förenade larm, begaf sig Alm utför trapporna ned i Jernvågen och steg in på ett af kontoren, der några af Jernvågens tjenstemän befunno sig, arbetande framför sina pulpeter.
En af dessa tjenstemän, bokhållaren Dahl, lemnade, vid åsynen af den inträdande kammarskrifvaren, sin stol och skyndade emot honom.
»Bror Alm!» ropade han; »det var längese’n jag såg dig .... hur står till, bror?»
»Godt!» svarade Alm, skakande sin väns hand; »har du srjart slutat dina göromål för dagen?»
»Inte alldeles .. . men ditt besök blir en anledning för mig att sluta.»
»Har arbetsfolket gått hem än?»
»Det tror jag inte.»
»Så mycket bättre . .. Får jag tala några ord med dig?»
»Hvad vill du?!... Vill du ta dig en sexa, så vänta tills jag läst in böckerna. . . Det finns stora kräftor på Pelikanen, bror!»
»Tack för bjudningen, men i afton få troligtvis Pelikanens kräftor vara i fred för mig. . . Kom blott ut på ett ögonblick, så får jag säga dig ett par ord i hemlighet.»
»Hjertans gerna,» svarade Dahl och fattade sin hatt, hvarefter han tog sin vän Alm under armen och lemnade med honom kontoret.
Omkring tio minuter efter det korta samtalet på kontoret i Jernvågen gick Alm allena uppför samma trappor, utför hvilka han nyss passerat; men när han uppkommit på bron, stannade han genast, kastande omkring sig spejande blickar.
Fftrskt älskarinnan. 7.
Källa: Project Runeberg ·
