Sida 97
förmådde dock hans ofantliga muskelstyrka icke mycket mot de fyras på en gång. Dessutom var han besvärad af träbenet, hvilket, ehuru för något ändamål lossadt under det Alm bläddrade i plånboken, likväl hade vid jernbärarnes tillkomst å nyo blifvit fast vid knäskålen.
Emellertid höjde sig mjölnarens tvänne armar trotsigt mot jernbärarnes åtta, och alla dessa armar drabbade tillsammans, tunga och brakande som ekens grenar, när stormen brottas med dess stam.
Vår kammarskrifvare var denna gång endast åskådare af striden, hvilken snart samlade en massa nyfikne, som i början med förvåning och ovilja sågo, huru en ensam krympling ansattes af fyra långa jernbärare, men slutligen, liksom desse, funno att, hvad den der krymplingen än var lytt på, det åtminstone ej var på kroppskrafter, så framt man icke ville anse den fabelaktiga jättestyrkan för ett lyte i dvergames tidehvarf.
Slutligen segrade öfvermakten, och, knytande sig omkring mjölnarens kropp, liksom man knyter de gröfsta jern-band omkring masten på ett skepp, förde jernbärarne sin fånge utför trapporna och försvunno med honom i stadsgrafvens mörker under den böljande folkmassans skådelystna blickar.
Alm följde fången och dess bevakning ned i Jernvågen. Man skickade bud efter polis och vakt; men under det man afbidade deras ankomst, undersökta man mjölnarens fickor, hvaruti fanns bland annat smått och godt en knif, hvilken genom sin längd och hvassa egg gjorde sig fortjent af en plats i någon af slagtarbodarne. Desslikes befriades han från träbenet, hvilket onekligen varit honom mer till skada än gagn.
De fyra långa värdame, som i striden med mjölnaren fått åtskilliga fiskar varma, undfägnade nu tacksammeligen sin gäst efter bästa förmåga, ehuru hvarken bränvin eller tilltugg syntes till, samt höllo målron vid makt, till dess slutligen den efterskickade vakten, bestående af två polis-betjenter, en korpral och fyra man, anländt till stället.
Jernbärarne öfverlemnade nu både värdskapet och gästen i vaktens händer, hvarefter Broms, tillbörligen fängslad, måste linka uppför de fördömda trapporna, nästan sanslös, till följd af den myckna trakteringen i Jernvågen, ehuru gardisternas blottade sablar gjorde allt hvad de kunde för att bringa honom till medvetande och sans.
Källa: Project Runeberg ·
