Lärobok i telegrafi

127

lunda öfvertygat sig, att stationen är afledningsfri; anställer man afbrott vid stationens profstolpe utanför de i detta fall mycket misstänkta linieåskledarne. Erhålles ej heller nu ström, så befinner sig afledningen längre bort.

Är afledningen af den svåra art, att han påkallar linieresa, företages denna (sedan Instruktionens föreskrifter i afseende på tillsättande af batteri, flyttning af relaisen, meddelande med stationen på andra sidan om felet m. m. blifvit fullgjorda).

Undersökningar i afseende på afledning verkställas bäst från stationen. Den som rest ut, verkställer afbrott vid den ena profstolpen efter den andra, och vid hvarje sådant afbrott obseryeras på stationen, huruvida fås ungefär samma utslag, som när afbrott göres utanför stationsåskledaren vid stationen på andra sidan om felet, eller, derest meddelande med denna station ej kan ega rum, ^huruvida utslaget är betydligt större än när afbrott gjordes vid näst föregående profstolpe. Den ute å linien varande tjenstemännen hör, om en jemförelse-observation skall göras med afbrott vid sistnämnda station, under tiden hafva linien hopskrufvad samt, efter förloppet af ett visst, förut aftaladt antal minuter, ånyo sätta sig in uti den till hans egen station gående linien, för att kunna mottaga ordres.

Ju starkare den ström är, som erhålles på stationen, sedan afbrott är gjordt vid profstolpen, desto starkare äro de afledningar, som finnas mellan stolpen och stationen.

Får den på linien varande tjenstemännen liten eller ingen ström från egen station, när instrumentet insättes mellan den dit förande linie-trådsändan och jorden; så har han för sin del anledning att misstänka, att afledningen finns mellan stationen och profstolpen. Kan han meddela sig med den andra stationen, så bereder han sig visshet i saken genom att skaffa sig upplysning huruvida liniefelet fortfar eller icke.

Fås ej ström från någondera sidan, iakttager man hvad för sådant fall blifvit meddeladt, i fråga om uppsökandet af afbrott å linien.

På stationen antecknas de utslag, som vid de särskilda afbrotten erhållits.

§ 45. Kontakt gifver sig tillkänna derigenom, att skrift, som man, med afstängning i strömledaren, utsänder på en linie, låter höra sig på någon apparat inom stationen.

För att utröna, huruvida kontakten är belägen inom eller utom stationen, gör man bakom åskledaren afbrott på den ena af de linier, som misstänkas vara i kontakt (eller ock på båda). Har man ingen särskild inrättning härför, uttages den ena linien (eller båda) ur åskledaren. Upphör nu mottagningsinstrumentet att slå för telegrafering med motsatta apparatens nyckel; så är kontakten belägen ute på linien.

Utan att kontakt är för handen, kan skrift på en af stationens apparater erhållas, oaktadt afstängning i strömledaren, om nemligen afbrott förefinnes mellan strömledarens jordskifva och jordplattan. Inom station med flera än två apparater kan i detta fall skrift från en apparat upptagas på samtliga 4© öfriga.