Lärobok i telegrafi

135

linien, än när ström derjemte utsläppes på någon annan linie, och att den ogrenade strömmens styrka är störst, när ström utgår samtidigt på alla linierna. Men ,den ström eller strömdel, som går igenom en linie, hvilken söm helst, är starkast, när ström utsläppes endast på den linien. Linien b, hvars motstånd är minst, lider minst af ström variationer; linien c deremot, hvars motstånd är störst, lider mest af variationer.

För att utjemna denna olikhet i variation, skulle man kunna till de linier, som hafva mindre motstånd, sätta ett extra motstånd (t. ex. en s. k. motstånds-rulle) så, att de särskilda ledningskedjornas motstånd blefve sinsemellan lika. Denna utväg kan emellertid ej med fördel användas, der batteriet begagnas för s. k. omnibus-linier, d. v. s. sådana linier, på hvilka flera stationer äro intagna, och hvilkas motstånd förändras, allt efter som den ena eller andra stationen stänger af linien.

Vi hafva redan antydt, att variationerna på hvarje linie bli mindre, i den mån batteriets motstånd är litet. Vore batteriets motstånd = 0, uppkomme alis

inga variationer. I förestående fall blefve strömstyrkan för linien a — ^^

5000

= 0,3, för linien b — ^f^ = 2,14 och för linien c — ^qqq = 0,19, vare sig

att batteriet slötes endast genom en af dessa linier eller genom endera eller båda de andra linierna tillika.

Vi hafva redan å sid. 57 påpekat, att den variation i strömstyrkan, som uppkommer till följd deraf, att ett och samma batteri används för samtidig telegrafering på två eller flera linier, kan vid afläsningen vara ganska besvärlig. Enär den magnetiska attraktionen är proportionel mot strömstyrkans qvadrat, blir variationen uti attraktionen betydligt större än variationen uti strömstyrkan. Der t. ex. strömstyrkan för linien c uti förestående tabell varierar emellan 0,17 och 0,07, varierar den magnetiska attraktionen emellan 0,17X0,17 och 0,07X 0,07, d. v. s. emellan 0,0289 och 0,0049 eller — hvilket är detsamma — emellan 5,9 och 1. Attraktionen är alltså 5,9 gånger större, när batteriet slutes endast genom linien c, än när det tillika slutes genom linierna a och b.

§ 50. Hittills hafva vi antagit, att samtliga de särskilda ledare, emellan hvilka en ström fördelar sig, varit samgrenade, d. v. s. att de varit med sina begynnelseändar förenade uti en och samma punkt, likasom ock med sina slutändar. Det inträffar emellertid rätt ofta, att en eller flera af samgrenade ledare delvis äro för sig utgrenade. I fig. 86 äro de båda ledarne, den öfre och den

Fig. 86.