Sida 178
IX. Linie- och stationsundersökningar
178
Om R eller summan af x och x blir mindre än summan af de båda liniernas kända motstånd i afledningsfritt tillstånd, bevisar sådant förhållande, att mer än en afledning är för handen på båda linierna tillsammanstagna eller att, jemte en eller flera egentliga afledningar (till jorden), finns en eller flera mellan-ledningar mellan linierna. Vid detta bedömande af förhållandet bör man ock fästa afseende vid temperaturens inflytande på ledningsmotståndet,
§ 66. För bestämmandet af huru väl en linie är isolerad från jorden, äro, såsom redan i början af förra § blifvit nämndt, mätningarne alldeles desamma som de, hvilka anställas för utrönandet af en speciel aflednings läge. Såsom vi i § 56 (sid. 151) inhemtat fås (en viss del utaf) afledningsmotståndet per isolator, hvilket kan sägas vara det rätta uttrycket för isolationens godlek, genom att med hvarandra multiplicera den öppna och den slutna liniens motstånd samt att dividera produkten med liniens reduktionsfaktor. Detta uttryck kallas liniens isolationsexponent. Om öppna liniens motstånd är == 25000 S. E. och slutna liniens motstånd = 895 S. E. samt liniens reduktionsfaktor == 100; så är isolations-
895.25000 exponenten —-—--= 223750.
Om, såsom förut, r utmärker öppna liniens motstånd och r slutna liniens motstånd samt / liniens reduktionsfaktor, så är alltså i allmänhet isolations-exponenten
r. r
I = (V)
/ V*
Detta värde är dock endast relativt riktigt. Det rätta uttrycket (se beviset för formeln, § 56) för isolationsexponenten är det, som angifver medelmotståndet per isolator, under antagande att den för handen varande afledningen voro lika fördelad på liniens samtliga isolatorer. Det här ofvan antagna beqvämare uttrycket åvägabringar en viss bråkdel (omkring eller j^, allt efter som isolatorernas antal per mil är 160 eller 200) af det egentliga värdet, hvilket för öfrigt då är något afjemnadt. Om emellertid samtliga isolationsexponenter uttagas och beräknas på samma sätt', så kan man vid deras jemförande finna de särskilda liniernas inbördes företräde i afseende på isolationen.
Erfarenheten gifver den säkraste ledningen vid bestämmandet af det talvärde för isolationsexponenten, vid hvilket en linie bör anses vara i behof af reparation. Nedgår för en linie detta värde, på här uppgifna sätt bestämdt, till 150,000; torde linien likväl kunna anses vara mindre god. Af omständigheterna beror, huruvida väsendtlig förbättring kan åvägabringas endast genom afhjelpandet af ett eller annat möjligen enstaka fel, eller om en genomgående reparation erfordras. Af den kontraktion, som tilläfventyrs gifver sig tillkänna, när de erhållna motståndsvärdena begagnas för ortbestämning enligt formelsystemet III af afledningen eller afledningsresultanten, torde man på förhand
kunna hemta någon ledning för bedömandet af dessa förhållanden.
Æaaa ig ».»tSru":. -/i ptGAS!H l^Jv i ■ »" £>
Att bestämma isolationsexponenterna för liniesträekor, hvilka taga sin början vid den undersökande stationen, är ganska lätt och enkelt. Också böra de erforderliga mätningarna ej gerna utsträckas förbi mellanliggande stationer; utan böra de helst verkställas från station
Källa: Project Runeberg ·