Lärobok i telegrafi

180

sträckan B—C är alltså = , „B C,' " * I ''- = b c. På samma sätt bevisas, att c d =

AC.ab — A B. a c

a c . a d . C D AD .a c — A C . a d

Det inträffar rätt ofta, att isolationsexponenten, bestämd på grund af mätningar från ena ändan af en linie blir större eller mindre, än när han bestämmes på grund af mätningar från liniens andra ända. Sådant förhållande utvisar, att, om flera afledningar äro för handen, dessa icke äro jemnt fördelade utefter hela linien, utan att de äro mera hopade mot den ända af linien, vid hvilken motståndsmätningarne föranleda den mindre isolationsexponenten. Det är denna, som bör uppföras såsom liniens isolationsexponent.

Förestående anvisningar skulle, i fråga om allmänna eller särskilda isolationsmätningar och deras tillgodogörande, kunna tillämpas sålunda:

Allmänna isolationsmätningar, omfattande mätning från båda ändarne af de särskilda liniesträckorna, utföras (med bussol) helst samtidigt å hela telegrafnätet. Vid dessa mätningars utförande hafva mellanstationerna stäldt på förbigång i åskledaren. När dessa mera summariska mätningar dertill gifva anledning, utföres dessutom särskild mätning på en viss liniesträcka, antingen från hvarje station till den närmast angränsande å ömse sidor, eller från ändstationerna på denna liniesträcka till hvar och en af mellanstationerna å densamma.

För att kunna bedöma graden af mätningarnes tillförlitlighet, insätter man de för de särskilda liniesträckorna funna värdena på r, r', p och p' i formeln r p' — r p. Till ledning för bedömandet, i hvad mån enstaka afledning är för handen, insätter man r, r' och p i formelsystemet III. Isolationsexponenten för hvarje särskild liniesträcka uträknas; dessutom beräknas enstaka aflednings läge, der sådan visar sig vara för handen. Isolationsexponentens storlek kan läggas till grund för bestämmandet, huruvida reparationsåtgärder böra företagas. — Har man att göra med enstaka afledning, företages då vanlig linieresa, före hvars anträdande afledningens läge dock bör närmare bestämmas äfven medelst differentialmätning. Sådan mätning verkställes om möjligt från båda sidor, der man måste åtnöja sig med endast vanlig motståndsmätning; mätningsresultaten korrigeras med hänsyn till polarisationen. Är man i tillfälle att anställa den i näst föregående § omnämnda specialmätning, kan sådan endast från ena sidan vara tillräcklig; mätningsresultatet korrigeras med hänsyn till temperaturen. — Der man kommer till den uppfattning af förhållandet, att det icke är någon enstaka afledning, tom hufvudsakligen nedsätter isolationsexponenten, anses s. k. revision eller fotbesigtning vara af behofvet påkallad.

Särskilda isolationsmätningar företagas dessutom, der korrespondensen är synnerligen besvärad genom afledning. De utföras så, som här ofvan, i fråga om de allmänna isolations-mätningarne, blifvit sagdt (helst med differentialgalvanometer). Mätningsresultaten tillgodogöras ock på sätt här ofvan blifvit nämndt.

Mätningsresultaten antecknas i särskild jurnal, i hvilken ock införas de genom beräkningarne erhållna resultat, för så vidt beräkningarne på stationen verkställas. I motsatt fall varda mätningsresultaten uppgifna till den person, som skall desamma i räkning tillgodogöra. Här följer formulär till jurnal, som kan vara lämplig för ifrågavarande anteckningar.

Der på öppen linie, med ett batteri hvars elektromotoriska kraft uppgår till 2000, på telegrafverkets vanliga tangentbussol ej erhålles större utslag än 3" à 4°, utföres mätningen ej vidare; sammaledes om med ett batteri, hvars elektromotoriska kraft uppgår till 1000, ej erhålles 2° utslag.

När mätning å viss linietråd utföres, borde korrespondensen å öfriga, på samma stolpar upplagda trådar helst afstanna. Huruvida dessa sednare böra, inom såväl ändstationerna som mellanstationerna, isoleras från jorden eller med denna förenas, betingas af huruvida mätningen afser endast den omedelbara afledningen från den tråd, å hvilken mätningen verkställes, eller äfven den afledning, som af de öfriga trådarne förmedlas. Vid isolationsmät-ning torde man böra afse afledningen i dess helhet; vid bestämmandet af speciel aflednings läge torde åter endast den omedelbara afledningen böra åsyftas.