Lärobok i telegrafi

234

kunna säga, magnetiserade afbrutna synålar. De inom en och samma lindning befintliga små magneterna hafva liknämniga poler vända åt samma håll. Det ena systemets polriktning är motsatt mot det andras polriktning.

Silkestråden, som uppbär de båda nålsystemen, är upptill fästad vid en vridbar tapp. Medelst denna inriktas nålsystemen, under det att locket till messingscylindern är aftaget, så, att den reflekterade ljusbilden kommer åtminstone i närheten af skalans nollpunkt. Sedan locket blifvit påsatt, fullbordas inriktningen medelst den ofvanför locket befintliga riktmagneten, som kan skjutas upp och ned på en vertikal stång samt vridas vare sig för hand eller medelst en på locket äfvenledes anbragt mikrometerskruf.

Fig. 149 visar den till nu sednast beskrifna modifikation af Thomsons galvanometer hörande lampa samt baksidan af skalan; fig. 150'visar en förbi-stängningsapparat (shunt), medelst hvilken strömmen kan ledas förbi galvanometern så, att endast tbi tmr cllc ttÄui densamma inkommer i galvano-meterlindningarne. Laddningsströmmen från ett enda batterielement till en kondensator om endast '/j mikrofarads kapacitet, kan, ledd igenom nu beskrifna galvanometer, på densamma åstadkomma flera hundra skaldelars utslag. Såsom förut blifvit erinradt, är intensiteten hos dylika ögonblickliga strömmar proportionel mot sinus för halfva utslagsvinkeln, hvilken emellertid på skalan afläses dubbelt så stor, som den i verkligheten är.

Emedan såväl kondensatorn som Thomsons galvanometer hufvudsakligen äro afsedda för telegrafering och mätningar å kablar, kommer deras användning att längre fram närmare anvisas. Här torde likväl böra påpekas deras användbarhet för bestämning af batterikoustanter.

För bestämningen af elektromotoriska kraften hos ett eller flera elementer, tager man ifrån dem en laddningsström genom galvanometern till kondensatorn. Galvanometern gifver nu ett utslag. Egentligen skulle ladduingsströmmens styrka bedömas efter sinus för halfva utslagsvinkeln; men emedan, i fråga om små vinklar, sinus är i det närmaste proportionel emot bågarne, antager man det antal skaldelar, som erhållits till utslag, till mått för strömstyrkan. Vi hafva förut nämnt, att laddningens styrka (= mängden elektricitet, som kondensatorn upptager) är proportionel emot elektromotoriska kraften. De utslag, som erhållas för laddningsströmmeu från olika batterielementer, utgöra alltså relativ-mått på elektromotoriska kraftens storlek. Emedan dessa utslag erhållas, utan att batteriet slutes, kan någon afsevärd polarisation knappast antagas vara för handen. Åtminstone bör den försvinna, om batteriet under en (kortare) stnnd är stäldt till kondensators Någon strömning af elektricitet till kondensatorn eger nemligen nu ej rum, utan verkar batteriet endast qvarhållande af den laddning, kondensatorn en gång tagit upp. Storleken af denna laddning kan då mätas medelst urladdningsströmmen.

För bestämning af batteriets motstånd behöfver mau sluta batteriet genom tvenne särskilda motstånd r och »•, samt taga utslag för de laddningsströmmar, som då erhållas med

Fig. 149.

Fig. 150.