Lärobok i telegrafi

•278

Enär ankarets tillbakagående rörelse på polariserade instrumenter förorsakas af omkastning af elektromagnetpolernas inverkan, skulle för dessa instrumenter ej erfordras någon spännfjeder. Hos det här afbildade instrumentet förorsakas ankarets rörelse nedåt deraf, att, till följd af den i en viss riktning genom elektromagnetlindningarne cirkulerande galvaniska strömmens inverkan, attraktionen från den nedre polförlängningen 2V blir större än från den öfre iV'. Af det sätt, på hvilket ankarets läge i förhållande till polförlängningarne afpas-sats, beror huruvida detsamma sedermera drages uppåt redan innan nyssnämnde ström alldeles upphört, eller när samma ström upphört, eller först när densamma efterträdts af en ström i motsatt riktning. I de båda första fallen måste ankaret i sitt nedre läge befinna sig närmare den öfre än den nedre polförlängningen; i det sista fallet bör ankaret i förevarande läge befinna sig närmare den nedre polförlängningen. När starkare strömmar användas, kan en tillbakadragning af ankaret behöfvas förr, än när svagare strömmar användas; den rörliga polförlängningen N' kan då behöfva närmas intill ankaret. För att inställa ankaret så känsligt som möjligt, har man att inrikta detsamma så, att det kommer nära intill båda polförlängningarne (hvilken inriktning verkställes medelst hopflyttning af de båda polförlängningarne), och bör den öfre ställskrufven I) för öfrigt ställas sa, att t, befinner sig nä-

stan midt emellan de båda polförlängningarne eller endast en hårsmån närmare den öfre. Efter en sådan inställning kan instrumentet arbeta endast med omkastade strömmar.

Polariserade instrumenter kunna emellertid användas äfven för telegrafering med enkel ström. Ankaret måste då inställas ej obetydligt närmare intill den öfre polförlängningen eller i allmänhet intill den polförlängning, från hvilken ankaret aflägsnar sig för att åvägabringa ett skrifttecken.

Polariserade mottagningsapparater inrättas äfven så, att endast ankaret, ej de i elektromagnetrullarne instuckna jernen, erhåller någon starkare permanent magnetism. Vid hvardera ändan af en hästskoformigt böjd stålmagnet S N (fig. 173) anbringas då en armering TT af mjukt jern, varande båda dessa armeringar förenade genom en metallstång. Denna tillställning appliceras nu till en elektromagnet med polförlängningar (ej vidskrufvadt sammanhängande jernankare) äfven inunder elektromagneterna. Huru de båda magnetiska armeringarne inskjutas mellan båda paren polförlängningar, visas i fig. 174, i hvilken emellertid endast den öfre armeringen och de båda öfre polförlängningarne äro synliga. .Den undre armeringen är på samma sätt instäld emellan de undre polförlängningarne.